Genom politiska beslut under 1990-talet infördes möjligheten att få personlig assistens. Det har skapat helt andra möjligheter att skapa ett bra liv, både vad gäller grundläggande vardagssysslor, att delta i olika aktiveter och att arbeta.
Grundtanken är att det är du som behöver assistans som styr vad som ska göras och att assistenten hjälper till med det du inte klarar själv. På det sättet kan vi säga att samhället försöker uppväga den obalans som annars uppstår.
Det har visat sig att samhället underskattade dessa behov. Undan för undan har de totala kostnaderna för assistans ökat.
I grunden handlar det om att i praktiken göra det möjligt att leva upp till tanken om alla människors lika värde. Grundtanken är att alla har rätt till ett självständigt liv - att ”leva som andra”, grundat på självbestämmande, valfrihet och integritet. Det finns två viktiga lagar inom assistansområdet.
LSS betyder Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Denna lag talar bland annat om vem som har rätt till assistans och att funktionshindrade ska ha möjlighet att leva som alla andra. Det vill säga, så jämlikt som det bara går och med full delaktig i samhället. Den som får assistans ska ha självbestämmande och kunna påverka assistansen i så stor utsträckning som möjligt.
LASS betyder Lag (1993:389) om assistansersättning. Denna lag gäller själva kostnaderna för den personliga assistansen. Den som är beviljad LSS har också rätt till assistansersättning. LASS reglerar alltså ersättningen för personliga assistansen.
– Jag är ju här för att hjälpa brukaren att få ett värdigt och bra liv, säger Johan. Han har lång erfarenhet och har upplevt både fördelarna och nackdelarna av yrket personlig assistent.
Johan jobbar som personlig assistent
LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, öppnas i nytt fönster.
LASS, Lagen om assistansersättning, öppnas i nytt fönster.