Döv i en hörande värld

Jenny Karlsson är döv sedan födseln. Hon har jobbat både som servitris och lärare, något som många döva skulle dra sig för att göra av rädsla för att inte klara det.
Jenny Karlsson menar att det är hur man är som person som avgör om man som döv kan arbeta och fungera väl i en hörande miljö. 

– Jag har aldrig sett mig som funktionshindrad. Jag är en del av en språklig minoritetsgrupp, säger Jenny Karlsson.

Hon anser att med nyfikenhet och öppenhet kommer man långt. Det handlar också om att få öva på att kommunicera med personer som hör, inte minst att få prova på genom praktik eller på arbetsplatser.

Blivande mannen kunde bara sitt namn på teckenspråk

Jenny Karlssons familj är hörande och när hon träffade sin nuvarande sambo kunde han bara stava sitt eget namn på teckenspråk. Tillsammans har de nu två killar på 6 och 9 år, båda är hörande och använder teckenspråk.

Den närmaste familjen har lärt sig teckenspråk men sina mor- och farföräldrar saknar hon att ha lärt känna ordentligt.

– Jag skulle ha ställt mer krav när jag var yngre, det är lätt att vara efterklok, säger Jenny Karlsson. Det är viktigt att se till att omgivningen också lär sig teckenspråk för att kommunicera med det döva barnet.

Många döva vill helst jobba i en teckenspråkig miljö, men det finns inte många sådana jobb. Jenny Karlsson tror stenhårt på att döva och hörselskadade ska gå i en teckenspråkig skola för att få full delaktighet och utvecklas som individer på sitt eget språk, utan tolkar och assistenter. Samtidigt är det viktigt att få komma ut i den hörande miljön, så man lär sig att hantera olika situationer i det hörande samhället.

Ett levande bevis på att det går

– Det första jobbet jag sökte var som teckenspråkslärare, berättar Jenny Karlsson. Rektorn var mycket misstänksam och frågade hur jag hade tänkt mig att det skulle gå till att undervisa hörande elever som döv. Men jag förklarade att det är precis som en fransklektion där läraren pratar franska hela tiden; jag tecknar och skriver samtidigt nya ord på tavlan. Eleverna lär sig mycket snabbare på det sättet!

Jenny Karlsson fick jobbet och därmed chansen att bevisa att hon klarade av det. Eleverna var nöjda och fler än rektorn fick en aha-upplevelse. Att Jenny Karlsson inte är rädd för att tänja på gränserna märker man snabbt. Hon kommunicerar lika gärna med hörande som med döva och hon löser det mesta med uppfinningsrikedom och gott humör.

– När jag arbetade som servitris skrev jag en lapp som berättade att jag är döv och så bad jag kunderna peka på menyn. Det fungerade hur bra som helst. Det mesta går, bara man vill, säger Jenny Karlsson.

Ibland blir det extra svårt

Men det finns många områden där det kan uppstå problem som i en ambulans, bland räddningspersonal, polis eller i sjukvården. Där finns mycket sällan någon som kan kommunicera med döva. Sveriges Dövas Riksförbund och andra aktörer arbetar för att öka kunskapen hos politiker om dövas livssituation och behov, men förändringen går långsamt. Fortfarande saknas det allt för ofta tolkar.

Vissa behov skulle kunna mötas med tekniska lösningar, exempelvis skulle tåg och bussar som är utrustade med informationsskärmar kunna använda dem mycket bättre och ge all information som i dag lämnas via högtalare även på skärmen. Det är ju ofta svårt att höra högtalarmeddelanden på grund av störningar och många resande skulle vinna på att få chansen att läsa informationen i sin egen takt eller bara att få den repeterad.

– Jag fastnade i hissen i Egypten en gång och då kände jag mig oerhört maktlös, jag kunde inte använda larmtelefonen utan jag bara fick öppna hissdörren och skrika rakt ut. Som tur var fanns det folk som kunde höra mig. Det skulle bli samma problem här i Sverige, tänk om det skulle finnas en ”texttelefon” där man kan skriva till varandra när man sitter fast i hissen. Det måste finnas någon lösning, avslutar Jenny Karlsson.