Elisabeths hörselskada märks sällan

Elisabeth Hagberg är hörselskadad, men det märks ganska sällan i hennes vardag. Med hörapparat och trettio års erfarenhet klarar hon sig alldeles utmärkt i sitt jobb som VD-sekreterare och som entusiastisk dansare och musiklyssnare.

– I och med att min mamma och syster också är hörselskadade har det alltid funnits förståelse och stöd inom familjen, berättar Elisabeth Hagberg. I skolan kunde jag ibland känna mig annorlunda, men hemma var vi alla lika.

Det kan bli en hel del missförstånd när tre hörselskadade personer ska umgås. Det är nödvändigt med upprepningar ibland, men det är ju alla införstådda med. Om något verkar fel så frågar man bara igen, för det kan ju ha varit så att man hört fel. Samtidigt som risken för missförstånd är större så är man mer van att lösa den typen av problem om alla hör dåligt.

– Men vi glömmer också bort oss, berättar Elisabeth Hagberg. Vi pratar samtidigt som vi spolar i kökskranen, vi pratar i mun på varandra eller ropar till den som är i rummet bredvid.

Elisabeths syster hör sämre än vad hon själv gör, men det är Elisabeth som engagerat sig i föreningslivet för hörselskadade och döva. Är det en slump att det blev du?

– Nja, kanske. Som hörselskadad kan man ibland bli less på att prata om sig själv och att hela tiden informera om hörselnedsättning. Å andra sidan så kanske man finner det intressant och givande, vilket jag oftast gör, säger Elisabeth Hagberg. Ibland pendlar det däremellan.

Extra svårt att höra i skolan

Skolan kan bli ett problem för hörselskadade barn, det är svårt att hänga med när man inte hör och klassrummen är ofta stökiga och bullriga. Många vittnar om att det är svårt att få förståelse för hörselnedsättningar i skolan och Hörselskadades Riksförbund hävdar att många barn som hör dåligt borde gå i speciella anpassade klasser för att få samma chans till inlärning som väl hörande barn.

– Jag hade turen att gå med samma klasskompisar från grundskolan till studenten, berättar Elisabeth Hagberg. Det gav en stor trygghet att inte behöva förklara om och om igen att jag hörde dåligt. Var det livligt i klassrummet kunde någon säga ”Tyst, Elisabeth hör inte”, vilket var jätteskönt för mig.

Talare ska inte tala utan mikrofon

Stöd och förståelse från omgivningen är kanske det enskilt viktigaste för att hörselskadade ska kunna leva självständigt och på lika villkor med väl hörande personer. Men det finns också tekniska lösningar som kan hjälpa till. Alldeles för ofta väljer talare på konferenser att inte använda mikrofon eftersom ”de flesta” verkar höra vad man säger på scenen ändå. Men då fungerar inte hörslingan och hörselskadade i publiken riskerar att missa viktig information. Textning av filmer och TV-program är också enkel teknik som kan hjälpa många, men hur ofta ser man svensk film textad?

– Vid konferenser eller föreläsningar sätter jag mig gärna längst fram, berättar Elisabeth Hagberg. Att se en svensk komedi på bio utan text är knepigt, mycket av dialogen överröstas ju av allt skratt.

Restauranger är bullriga

I vardagen är det mest problem på restauranger där ljudnivån kan vara hög eller om någon ringer på mobiltelefonen när det är stimmigt runtomkring. Men det finns fördelar också, menar Elisabeth Hagberg:

– Jag sover som en stock om nätterna när allt är så tyst, lugnt och skönt – även när andra klagar på att det är lyhört.