Katarina Johansson har varit i Israel, USA, Kina och Colombia. Dessutom har hon varit på Mallorca tre gånger och i Turkiet och på Cypern två gånger. Portugal, Naxos, Spanien, Kreta, Tyskland, Riga och Tallinn har hon också besökt.
Det första Katarina lägger märke till på en ny plats är stämningen – och doften. Katarina är dövblind.
Katarina bor i egen lägenhet på Söder i Stockholm. Hon är söt och välklädd och ser glad ut. Funkaportalens reporter talar bara lite teckenspråk, men med Katarina funkar det bra ändå. Man tecknar i handen och Katarina svarar med rösten, hon har fortfarande hörselrester kvar och pratar som en hörande.
Hon är född gravt synskadad och blev helt blind i tonåren. En liten hörselskada är medfödd, och hörseln har blivit allt sämre. För 15 år sedan blev hon nästan helt döv.
– Det är alltid spännande att komma till en ny plats. Doften och stämningen är det jag upplever starkast. Tolkarna som har jag med mig beskriver hur det ser ut, säger hon.
Vad är det för dofter du tänker på när vi pratar om dina resor?
– Det kan vara doften av hav eller blommor av olika slag. Mat och kryddor doftar också olika på olika ställen. En av Katarinas favoritdofter är nylagad mat.
Vad gör du helst när du reser?
– Jag badar och solar gärna, men jag åker också gärna på utflykter, upp i bergen eller runt i en stad. Och så shoppar jag gärna!
Tolkar och assistenter är viktiga i Katarinas liv. Att vara dövblind innebär bland annat att information, kommunikation och orientering är mycket svårt. En dövblind person riskerar att bli isolerad, även om e-post och internet gjort det betydligt lättare att kommunicera idag än det var förr.
När vi pratar om bemötande på olika platser så säger Katarina att det inte är så stor skillnad. Men hon tycker att hon får bättre kontakt med folk i utlandet än i Sverige.
– I Turkiet träffade vi några killar som lärde sig teckna lite till mig. Något sådant har aldrig hänt i Sverige, säger hon.
De allra flesta är trevliga och hjälpsamma. Kanske är nyfikenheten större utomlands, vilket gör att fler ställer frågor och tar spontan kontakt.
Men hur vågar man kasta sig ut i det okända utan att varken se eller höra?
– Det är alltid lite nervöst att resa. För det mesta går det bra men när jag var i USA tappade jag min flygbiljett. Det ordnade upp sig men blev dyrt – jag fick köpa en ny flygbiljett, säger hon.
"När min dotter föddes för tre år sedan gick det inte alls till som föräldrautbildningen hade lärt mig. Att föda två månader för tidigt fanns inte i min världsbild."
ur Towe Paqualins krönika "Några tankar om perspektiv"
Till krönikan
Ge oss ditt förslag!