Lars är inte bitter

‒ Vi tar det dåliga ögat först. Det går nästan alltid bra. Det värsta som kan hända är att det inte blir bättre, sa ögonläkaren. En misslyckad operation senare har Lars Lundgren bara 2 procents syn på vänster öga. Men han säger att han inte grämer sig.

‒ Det är faktiskt inte så farligt att inte kunna se på ena ögat. Det svåra är att bedöma avstånd. Men eftersom jag har sett bra förut så verkar hjärnan kompensera på nåt sätt, så jag gör det mesta jag vill – utom att köra bil, säger Lars Lundgren, engagerad pensionär som gärna påtar i trädgården oavsett väder.

Som närsynt med glasögon men långt ifrån synskadad hade Lars Lundgren nästan väntat på att få bli äldre, eftersom optikern sa att det skulle komma till en punkt då närsyntheten gick över i långsynthet.

‒ Jag såg framför mig att jag skulle se perfekt under en dag eller två, innan jag skulle få problem med att se igen, skrattar Lars Lundgren hjärtligt.

Han verkar inte speciellt illa berörd av det som har hänt, ser det mer som en prövning som man kan lära sig något av.

Man måste våga prova

Det sublima ögonblicket med perfekt syn infann sig aldrig. Lars Lundgren fick starr i 70-årsåldern. Valet stod mellan att operera med osäkert resultat eller att låta ögonen vara och acceptera att synen sakta försämrades.

‒ Jag är så aktiv, simmar fem dagar i veckan och sköter trädgården. Jag ville få tillbaka den syn jag haft tidigare, berättar han. Även om läkarna inte lovade med 100 procents säkerhet så lät det väldigt positivt. Jag tvekade aldrig. Vi har så bra läkare här i Sverige så man kan vara helt trygg.

Ögonoperationen, en hornhinnetransplantation, utfördes på ett av specialistsjukhusen och gick enligt läkarna bra. Men efter några månader började Lars Lundgren få problem med trycket i ögat och fick cortisondroppar. Senare visade sig att han tillhör den lilla grupp av patienter som inte tål den behandlingen. Dropparna förstörde ögat, trots att hornhinnan satt bra på plats. När synnerven skadats finns inget att göra. Synen är borta för gott.

‒ Nu är det dåliga ögat mest till besvär, och det andra får jag inte operera för min fru, säger Lars Lundgren med ett snett leende. Men det är ingen katastrof. Jag har börjat cykla igen eftersom de tog körkortet ifrån mig, vilket gjort underverk för min kondition. Totalt sett är jag nog friskare än förut.

Svårt att lära om

Det stora problemet med att ha väldigt lite syn på ett öga är att avståndsbedömningen blir svår. Hjärnan behöver intryck från två hållpunkter för att förstå hur långt det är mellan tåget och perrongen eller var man faktiskt ska börja hälla upp vatten när karaffen närmar sig glaset. Det är svårt att lära om, speciellt om man är över 70.

‒ Det är lite osäkert när jag ska hoppa ombord på båten eller servera vid matbordet. Men å andra sidan har jag både trillat i sjön och drällt på duken förut också, så jag vet inte riktigt vad som är ögats fel, säger Lars Lundgren. Fast det är ju bra att skylla på när någon tycker att jag är klumpig.