Nej (eller ja) till särbehandling

I Sverige fokuserar man nu för tiden mycket på ”mainstreaming,” det vill säga inkludering. Tanken är att anpassa samhället så att alla kan vara delaktiga, hellre än att skapa särlösningar för personer med funktionsnedsättning.

Det låter som en självklarhet men stöter ofta på problem.

– Jag vill inte bli särbehandlad bara för att jag är döv. Jag behöver kanske lite mer stöd, men det är inte konstigare än att ett barn eller en gammal dam behöver hjälp ibland. Inte säger någon att alla barn ska stå utanför samhället? säger Helena Karlén.

Helena Karlén har valt att utbilda sig till hälsorådgivare på högskolan i Halmstad. Det är klart att en utbildningsmiljö där alla andra är hörande ställer krav, men det fungerar bra tycker hon.

Politik och verklighet

Tidigare har barn och vuxna med särskilda behov erbjudits särskild skola och särskilt stöd. Kritikerna menar att det är en återvändsgränd. Genom att bara umgås med andra funktionshindrade riskerar de att aldrig ta steget ut i verkligheten, vilket kan betyda att det är svårt att få jobb och sociala kontakter utanför den egna kretsen.

– Jag är inte ett dugg engagerad i handikapprörelsen, jag bryr mig inte om handikappolitik. Jag är en helt vanlig tjej, jag bara råkar vara döv, säger Helena Karlén, som menar att det är viktigare att inte bli utpekad som ’konstig’, än att få maximal hjälp.

Passar inte för alla

Men det finns en motrörelse, exempelvis bland föräldrar som vill att barn med hörselskador ska ha rätt att gå i specialskola, eftersom de annars riskerar att hamna på efterkälken i skolan. De regler som finns om att skolorna ska anpassas efterlevs inte och då fungerar inte inkluderingstanken.

– Då handlar det mer om en språkfråga, menar Helena Karlén. Teckenspråk är ju modersmålet och då ska man ha rätt att få undervisning på sitt eget språk. Det har jag inget emot, men det är bättre att gå i en vanlig svensk skola och få teckenspråk vid sidan om, även om det är jobbigt.

Målet är inte uppnått

Fortfarande är personer med funktionsnedsättning långt ifrån inkluderade i samhället. Arbetslösheten bland funktionshindrade är konstant betydligt högre än bland befolkningen i stort, oavsett om det är bra eller dåliga tider. Och jämfört med många andra I-länder ser man betydligt färre personer med funktionsnedsättning ute på gatorna i Sverige.

– Det är bara vi själva som avgör om vi blir inkluderade eller inte. Jag tycker inte man ska klaga utan försöka göra nåt i stället. Jag har pluggat och jobbat och aldrig gett mig, säger Helena Karlén.