Personer med dövblindhet – en skyddslös grupp i samhället

Samhället ger inte personer med dövblindhet det stöd de behöver, och följden blir ofta isolering, skyddslöshet och bristande delaktighet. Det konstaterar Kerstin Möller i sin doktorsavhandling i medicinsk handikappvetenskap vid Örebro universitet. Hennes avhandling är den första i världen som studerar dövblindhet i ett helhetsperspektiv och som täcker in medicinska, psykologiska och sociala aspekter.

I Sverige finns cirka 1500 personer upp till 65 år som har dövblindhet. Om man dessutom räknar in alla som fått nedsatt syn och hörsel på ålderns höst så rör det sig om avsevärda mängder.

En speciell grupp som Kerstin Möller fokuserar på i sin forskning är personer med Ushers syndrom. Dessa personer föds med grava hörselnedsättningar och får från barndomen synnedsättningar som med tiden blir mycket svåra. En del personer med Ushers syndrom saknar dessutom balansfunktion.

Social isolering

– Dövblinda har inte samma möjligheter att delta i aktiviteter som andra medborgare, och det gör att de riskerar att ställas utanför samhället och hamna i social isolering. Den sociala isoleringen utgör hot mot hälsan på grund av bristande stimulans, säger Kerstin Möller.

Brister i lagstiftningen

Det är långt kvar innan FN:s nya konvention om rättigheter för personer med funktionshinder blir uppfylld för personer med dövblindhet, Kerstin Möller anser att dagens lagstiftning måste skärpas.

– Det finns allvarliga brister i Lagen om stöd och service för funktionshindrade, LSS, och det gör att de här människorna är utlämnade till den enskilda kommunens godtycke. Vissa kommuner ger ett bra stöd, men andra gör det inte. Och då räcker uppenbarligen inte lagen till, säger Kerstin Möller.

Källa: Socialstyrelsen