Problemskapande beteende

Barn med ADHD, Autism och Aspergers syndrom kan ibland uppföra sig på ett sätt som vuxna varken förstår eller vet hur de ska hantera. Som pedagog är det extra viktigt att lära sig agera rätt i situationer då barnet beter sig farligt för andra eller sig själv.

– Generellt sett förstår vi som jobbar i skolan varför barn busar, slåss eller gråter. Då har vi pedagogiska verktyg att ta till och vi känner oss trygga. Men när barn uppför sig på ett sätt som vi inte förstår är det lätt att bli frustrerad eller känna sig maktlös, säger Ann-Charlotte Björkman, som arbetar som specialpedagog i Nässjö.

Barn med psykiska funktionsnedsättningar tänker och känner i många situationer mycket annorlunda än barn utan den typen av svårigheter och kan därför reagera på sätt som omgivningen inte är van vid. Det som kallas problemskapande beteende kan handla om barn som skriker högt och länge, slår sig själva i huvudet, förstör saker, biter andra och så vidare.

– Man får börja med att skilja på vad som är farligt och inte, säger Ann-Charlotte Björkman. Farligt beteende ska begränsas direkt, men om det inte finns någon fara för att barnet skadar sig själv eller andra så finns det mer tid och möjlighet att arbeta med den bakomliggande orsaken, menar Ann-Charlotte Björkman.

Farligt eller ofarligt beteende

Om ett barn i frustration slår sig själv i huvudet blir omgivningen ofta väldigt skärrad. Om det är mycket våldsamt kan man givetvis gripa in, men man bör tänka på att man vid ett ingrepp betydligt förvärrar barnets upplevelse av kaos.

Ofarligt problemskapande beteende kräver inget omedelbart ingripande. Det hanteras bättre genom rogivande pedagogiska metoder och att man arbetar med att finna beteendets orsak, så man kan förebygga att det uppstår igen. Att handla direkt på beteendet verkar ofta negativt.

– De här situationerna kan vara väldigt provocerande, eftersom en del beteenden utmanar de vuxnas auktoritet. Det medför känslor av otillräcklighet och utbrändhet hos den pedagogiska personalen, om man inte har ramar och redskap att hantera utmaningarna, menar Ann-Charlotte Björkman.

Detta gäller särskilt vid självskadebeteende. Man skall dock komma ihåg att många barn med psykiska funktionsnedsättningar har en annorlunda smärttröskel, så vi kan inte veta huruvida det gör ont på det sätt som vi föreställer oss. Det finns också beskrivningar av att självskadebeteendet ökar om man försöker stoppa det, men minskar om man inte griper in utan istället arbetar med orsakerna till beteendet.

Allt för mycket känslor

De vanligaste orsakerna till problemskapande beteende är att det ställs för höga krav på barnens omställningsförmåga, följsamhet, sociala förmågor och kommunikativa förmågor. När barn med psykiska funktionsnedsättningar har svårt att anpassa sig till krav och förväntningar under skoldagen, beror det inte på avsaknad av vilja utan på nedsatta förutsättningar.

Som pedagog gäller det därför att håll känslointensiteten låg. Det finns några tumregler:

• Gå två steg baklänges varje gång du får lust att ta ett steg framåt för att skapa kontroll i en situation (fysisk närhet ökar känslointensiteten).
• Sätt dig ned (på en stol eller på golvet), när du upplever att barnet är frustrerat (så du kan smitta barnet med ditt lugn).
• Ge tid och var inställd på att ett nej i en kravsituation oftast betyder: ”Ge mig 10 minuter”.

– Kom ihåg att det aldrig är för sent att ge upp. Om du kan se att barnet är under press så innebär att backa från ett krav en bekräftelse av barnet, och inte att du tappar ansiktet, avslutar Ann-Charlotte Björkman.