Landstingen utreder inte dyslexi

Det råder oklarheter och skillnader i landet om möjligheten för personer med läs- och skrivsvårigheter att få sina svårigheter utredda och få hjälpmedel enligt § 3 b i hälso- och sjukvårdslagen - HSL.

För att skapa en klarare bild av situationen har Dyslexiförbundet FMLS under gjort en enkätundersökning om förskrivning av hjälpmedel och möjligheter till utredning av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.

Enkätundersökningen visar att cirka hälften av landstingen varken utreder dyslexi eller ger hjälpmedel. Dyslexiförbundet FMLS styrelse säger i ett uttalande att det finns en skollag och en hälso- och sjukvårdslag (HSL), som ska gälla lika för alla medborgare. Därför menar Dyslexiförbundet FMLS att det är märkligt och oacceptabelt att landstingen tolkar hälso- och sjukvårdslagen så olika.

Berörda landsting säger att skollagen är kommunernas uppgift, att kommunerna ska tillgodose behovet. Cirka hälften av landstingen förskriver hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen. Dyslexiförbundet FMLS tycker dock att utbudet är minst sagt varierat. De olika besluten grundas på brist på resurser och godtycke.

De landsting som inte förskriver hjälpmedel motiverar avslagen helt olika. Dyslexiförbundet FMLS säger att landstinget i Västra Götaland diskuterat att läs- och skrivsvårigheter/dyslexi inte ska innefattas av hälso- och sjukvårdslagen. Det är en ståndpunkt som Dyslexiförbundet FMLS tycker är helt orimlig, eftersom både logopeder och psykologer räknar dyslexi till de neuropsykiatriska tillstånden.

I Gävleborg stöder sig landstinget på en regeringsproposition från 1982. Det är snart trettio år sedan den var aktuell!

Barn och ungdomar får ta konsekvensen

– Landstingens agerande leder till att många barn och ungdomar inte får den utredning och det stöd de behöver. För andra är väntetiden alltför lång, upp till 2 år bara för att bli beviljade en utredning, ofta efter en lång kamp. När stödet slutligen kommer, kan det vara alldeles för sent. Färdigheter i läsning och skrivning man går miste om i tidiga skolår går aldrig att reparera, säger Sven Eklöf, kanslichef på Dyslexiförbundet

– Dyslexiförbundet FMLS menar att landstingen aldrig kan avsäga sig sitt ansvar enligt HSL, såvida inte detta är avtalat och skatteväxlat och att man är förvissat om att kommunen träder in enligt HSL. Alltför många barn ramlar idag mellan stolarna!

Kommunerna har enbart ansvar enligt skollagen, men i svårutredda och svårbehandlade fall av läs- och skrivsvårigheter måste sjukvården träda in med sina expertkunskaper och hjälpmedelsresurser. Ungdomar behöver hjälpmedel även i hemmet för att klara läxor, surfa på internet och läsa böcker.