Många länder lägger ner sina dövskolor och strävar mot integrering – en enda skola för alla. Integrering, eller lite moderiktigt ”mainstreaming” är numera ledordet för den svenska handikappolitiken generellt. Men Hörselskadades RiksFörbund, HRF, vill tvärtom ha fler specialanpassade skolor i sitt förslag till ny skolorganisation för hörselskadade och döva.
I dag går 84 procent av alla hörselskadade barn tillsammans med hörande i vanlig skola. Många mår dåligt och skolresultatet blir därefter. En stor andel har inte godkänt i alla ämnen och bara 10-15 procent går vidare till högskola efter gymnasiet, jämfört med riksgenomsnittet som är 45 procent. – Vi ser att det är viktigt att det finns en skola som är anpassad för hörselskadade, där de kan ha fungerande kommunikation och delta i undervisningen på egna villkor, förklarar Hanna Sejlitz, ombudsman på HRF.
– Vi tycker också att det är viktigt att alla får möjlighet att lära sig att bli tvåspråkig, att få både svenska och teckenspråk så att man kan välja det språk som är mest lämpat för olika situationer i livet.
Risken att hamna utanför är stor i en vanlig skolklass, enligt undersökningar som HRF har gjort. Klassrummen blir lätt för bullriga, klasserna för stora, det saknas hörselteknisk utrustning och lärarna saknar hörselpedagogisk utbildning. Mainstreamingtanken kan förefalla god, men enligt HRF saknar kommunerna helt enkelt ekonomiska förutsättningar för att tillgodose de hörselskadade barnens behov.
Nina Ekelund, mamma till Hampus, tio år, kan inte tänka sig ett annat skolval för sin son än en anpassad skola. Samtidigt påpekar hon att det är viktigt att hörselskadade och döva barn får träffa hörande barn på ett naturligt sätt.
– Vi måste utmana barnen att möta hörande barn också, och där kan skolorna hjälpa till med gemensamma projekt, säger hon. Skoltiden är grundläggande för barns utveckling, det är ju mötesplatsen för barn och unga, det är där man umgås hela dagarna. Då måste man få prata på sitt eget språk.
När föräldrar trots allt väljer integrerad skolgång för sina barn kan det bero dels på att de tror att den ”vanliga” skolan är bättre för barnen, dels att de inte vill att barnet ska behöva pendla långt till skolan eller bo på annan ort för att kunna gå i skolan. Många föräldrar tror att de anpassade skolorna är till för elever med inlärningsproblem, inte till för begåvade barn som hör dåligt.
Och anpassade skolor har i dag generellt låg status. Även kommunerna ser dem som en utväg för elever som inte klarat vanlig skolgång. Det ska bli spännande att se hur den nya myndigheten för specialpedagogik väljer att agera i dessa frågor.
"När min dotter föddes för tre år sedan gick det inte alls till som föräldrautbildningen hade lärt mig. Att föda två månader för tidigt fanns inte i min världsbild."
ur Towe Paqualins krönika "Några tankar om perspektiv"
Till krönikan
Ge oss ditt förslag!
Abonnera nu!