Assistans och independent living

Den svenska assistansersättningen har blivit förebild för många länder. Independent Living-rörelsen kämpar för att personlig assistans ska bli en självklarhet för alla som behöver. Adolf Ratzka var en av de drivande personerna bakom assistansreformen i Sverige. Han berättar om sitt arbete och hur situationen ser ut idag:

– Själv känner jag mig som handelsresande i saken personlig assistans med i snitt ca 10 föredragsresor årligen.

Till skillnad från Sverige följer personlig assistans-lagstiftningen i många EU-länder subsidiaritetsprincipen, det vill säga att staten går in när individens och dess anhörigas medel är uttömda. Kontantbetalningarna täcker inte hela assistanskostnaden vilket leder till svart arbetskraft, låg yrkesstatus och beroende av anhöriga. Om familjen inte orkar, återstår institutionsboende.

Institutionerna drivs av välgörenhets-  och handikapporganisationer. IL-rörelsen i dessa länder kämpar alltså på flera fronter samtidigt – staten, institutionsmaffian och den etablerade handikapprörelsen.

– I Sverige gäller det att försvara det vi uppnått och utöka personkretsen så att fler får ökad livskvalitet genom personlig assistans, säger Adolf Ratzka. Vi måste engagera oss för att frågan lyfts upp i hela Europa. Det går inte att leva lugnt här, när situationen i många andra länder är mycket sämre. Samtidigt har vi enormt mycket att lära från andra länder som har kommit längre när det gäller tillgänglighet i den byggda miljön och i kommunikationerna.

Men staten betalar mer för att hålla någon på institution än för ett liv utanför med personlig assistans.

– Assistansreformen blev en revolution och är fortfarande en jättesuccé, menar Adolf Raztka. I stället för institutionsboende genomsyras personlig assistans av independent livings grundtankar. Man får inte enbart se på utgifts- utan även på intäktssidan, på de 45 000 arbetstillfällen (omräknade i heltidstjänster) reformen skapat, och på de ökade möjligheterna för oss och våra anhöriga till att arbeta och delta i samhället.

Adolf Ratzka har länge efterlyst en omfattande samhällsekonomisk utvärdering. Han är övertygad om att utfallet skulle bli så positivt att personkretsen utvidgades och att kontantstödprincipen användes även på andra områden, som exempelvis resor och hjälpmedel.