Beredskap är en aktiv vila som möjliggör brukarstyrning

Tid där assistenten inte är aktiv är nödvändig för att assistans ska vara brukarstyrd enligt Hanna Egard, socionom och den första doktorand som studerat samspelet mellan assistansanvändare och assistenter.

Hanna Egard har skrivit avhandlingen Personlig assistans i praktiken - Beredskap, initiativ och vänskaplighet (jan 2011) vid Lunds universitet. Hon gjorde djupintervjuer av nio assistansanvändare med fysiska funktionsnedsättningar mellan 22 och 36 år och sexton assistenter. Hos fem av assistansanvändarna gjorde hon observationer i hemmet. Hanna Egard har tidigare arbetat som assistent och samordnare på ett privat assistansföretag där hon arbetade med exempelvis rekrytering, schemaläggning och arbetsmiljöfrågor.

Beredskap definierar Hanna Egard som tid när assistansanvändaren inte behöver eller vill få något utfört, då befinner sig båda parter i en form av aktiv vila, där assistenten finns till förfogande.

– Det kan vara tidsperioder på några minuter till flera timmar. Assistenterna kunde uppleva det som påfrestande att vara passiva samtidigt som de ansåg de att det var nödvändigt för assistansanvändaren ska kunna leva ett självständigt liv. Assistansanvändarna ansåg på samma sätt att tider av beredskap var nödvändiga för att de skulle kunna leva självständigt.

Tid av beredskap behövs enligt Hanna Egard dels inför akuta behov av hjälp, exempelvis om assistansanvändaren har en respirator eller riskerar ramla.

– Det behövs även för att assistansanvändaren ska kunna välja när han/hon ska gå på toaletten, ta en macka eller hälsa på en kompis.

Hur ser du på debatten om det ska beviljas sådan här tid i assistans?

– Om bara aktiv tid beviljas skulle brukarstyrningen i assistansen försvinna. Det handlar om att assistansanvändaren inte ska behöva handla eller gå på toaletten vid vissa klockslag utan kunna göra det när han/hon vill under dagen. Beredskapstiden gör att assistansanvändarnas liv blir mer likt andras liv.

Källa: Assistanskoll.se