Försäkringskassans tolkning av grundläggande behov är för snäv

Kammarrätten har i en dom från november 2010 sagt att behovet av hjälp med måltider räknas som ett grundläggande behov, även om personen i fråga kan äta maten på egen hand.

– Nu klargörs att det är fler saker än att man inte kan föra maten till munnen som avgör om matsituationen ska räknas, säger Hanna Eriksson, jurist på Stil, Stiftarna av Independent Living i Sverige.

Det är Kammarrätten i Stockholm som i i mål nr 3909-10 menar att Försäkringskassans tolkning har varit för snäv när det gäller bedömningen av grundläggande behov.

Hanna Eriksson, jurist på Stil, säger i en intervju i Assistanskoll.se, att domen återigen förändrar synen på när matsituationen ska räknas med när någon söker assistansersättning från Försäkringskassan. Hon ser den som en vidareutveckling av Regeringsrättsdomen 5321-07 från 2009. Den domen har tolkats som att enbart den som inte kan föra maten till munnen har ett grundläggande behov av integritetskänsligt slag i matsituationen.

– Kammarrättsdomen klargör att det inte enbart är förmågan att föra gaffeln till munnen som ska avgöra om måltiderna ska bedömas som ett grundläggande behov eller inte. Här tar man även hänsyn till att kvinnan (som har en kraftig synnedsättning) behöver hjälp löpande under måltiden med att hitta maten på tallriken/bordet, hälla upp dryck, städa upp om hon spiller osv.

– Domen bör innebära att fler åter kan få matsituationen räknad som ett grundläggande behov när man söker assistansersättning, säger Hanna Eriksson.

Källa: Stil, Stiftarna av Independent Living i Sverige