Det allra viktigaste är kommunikation

Johan Wieck blev personlig assistent av en slump för 13 år sedan. Han gillar sitt jobb och den brukare han jobbar åt. Men om han av någon anledning inte kan jobba åt Stefan längre, då går han nog vidare och byter yrke.

Johan är undersköterska. 1993 jobbade han på akutmottagningen på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Han blev uppsagd, sjukhuset skulle läggas ner, och började se sig om efter ett nytt jobb. Han svarade på en annons ”rullstolsburen man på Södermalm söker personliga assistenter, helst undersköterskor”. Johan bor också på Södermalm, så han skulle få nära till jobbet. Dessutom gillade han Stefan. De är båda musikintresserade.

– Om det funkar bygger helt och hållet på personkemi, säger Johan. Brukaren och assistenten måste funka ihop. Men det är inte säkert att man upptäcker det med en gång.

Lyhördhet ett måste

Att börja med att jobba som elevassistent i skolan tror Johan är ett bra sätt att mjukstarta och se om assistentyrket är något som passar. För det är speciellt att arbeta i en annan människas hem. Det är inte bara att klampa in och bestämma och ta över.

– Om man gör det så passar man inte som assistent, säger Johan.

Det gäller i stället att vara lyhörd – inte säga att nu går vi och ser den nya James Bond-filmen, utan hellre fråga vad brukaren har lust att göra, kanske gå på bio och i så fall vilken film. Det kan självklart vara så att brukaren behöver en liten puff för att komma ut och hitta på saker. Men det är brukaren som ska välja, inte assistenten.

Det är alltid brukaren som är huvudpersonen. Johan ger ett exempel:

– Vi är i en affär, kanske en sportaffär där Stefan köper ett par nya gympaskor. Jag håller i plånboken och betalar för det kan inte Stefan göra själv. I såna lägen är det vanligt att expediten börjar prata med mig. Då talar jag om att det är Stefan som handlar, inte jag.

Å andra sidan kan Johan bli irriterad av att bli behandlad som luft eller bara som ett redskap. Det har hänt när Stefan till exempel ska föreläsa någonstans.

– Jag vill att människor ska se att jag är med och veta varför jag är där. Jag säger ”Hej, jag heter Johan och är assistent”. Det räcker så.

Johan tror att det är några egenskaper man behöver för att fungera och trivas som personlig assistent – man måste vara ödmjuk, omtänksam, osjälvisk och omvårdande och dessutom bra på att lyssna.

– Jag är ju här för att hjälpa brukaren att få ett värdigt och bra liv. Jag och de andra assistenterna är hans händer och fötter. Utan oss skulle Stefan inte kunna jobba eller resa.

Delat ansvar

Johan är noga med att betona att assistenten och brukaren har ett delat ansvar för att det funkar. Båda ska naturligtvis vara professionella. Han tror att fler brukare skulle behöva utbildning för att bli bättre arbetsledare.

– Respekt från båda håll är viktigt, säger Johan. Jag kan tänka mig att en brukare blir beroende av en assistent och kräver för mycket. Assistenten orkar inte och kan bli utbränd. För det kan vara svårt att säga nej.

Han tror att det allra viktigaste är kommunikation. Johan och Stefan har pratat mycket genom åren. De har också varit förbannade och trötta på varandra många gånger.

– I början pratade vi jämt för att känna in varandra. Nu kan det gå en hel dag utan att Stefan och jag säger ett ord till varandra. Han jobbar med sitt och jag vet vilka arbetsuppgifter jag har. Vi har nog blivit som ett gift gammalt par, säger Johan.

Trivs med jobbet

Det finns flera skäl till att Johan trivs med jobbet. Han har en bra arbetsgivare som är flexibel och ser till att hans assistenter har det bra, inte minst lönemässigt. Johan har inflytande över sitt schema. Han vill också ha tid för familjen och sina egna intressen. Nu har han ett schema som gör att han hinner vara ledare i dotterns gymnastikgrupp och spela med sitt band.

Under en period gick Johan ner i arbetstid för att plugga vidare. Han läste på komvux och fortsatte med en treårig högskoleutbildning med inriktning på arbetsmarknadsekonomi. Det funkade bra att kombinera arbete och studier. Johan är mycket nöjd med att han slapp ta studielån.

Självklart finns det också sånt som kan bli bättre. Ibland saknar Johan arbetskamrater. Han möter Stefans andra assistenter i dörren när den ena slutar jobbet och den andra börjar. En annan nackdel med ensamarbete kan vara att man saknar stöd. Ibland kan han behöva någon att prata med. Johan har också haft ont i ryggen av lyft och konstiga arbetsställningar.

– Det här är Stefans hem, inte en vårdinrättning. Därför ska det inte heller se ut som ett sjukhus med för mycket lyftanordningar och andra hjälpmedel, säger han. Men vi gör förbättringar hela tiden. När vi kastade ut badkaret skaffade en duschstol i stället blev det mycket lättare.

Sedan några år arbetar Johan fackligt i Kommunal. Han vill bidra till att assistentyrket får en bättre status och att arbetsvillkoren blir bättre för personliga assistenter.