Döva kan höra med huden

En apparat som omvandlar ljud till vibrationer gör det möjligt för dövblinda och gravt hörselskadade att uppfatta och känna igen ljud med huden. Metoden har utvecklats av teknikforskaren Parivash Ranjbar vid Örebro universitet. 

Döva, och framförallt dövblinda, har svårt att uppfatta vad som händer i deras omgivning. Med det nya hjälpmedlet, som fått namnet "monitor", blir det möjligt för dövblinda att urskilja olika sorters ljud, till exempel röster, telefon, fågelsång, bilar, åska, regn och blåst.

Ljuden omvandlas till lägre frekvenser

Tekniken bygger på att ljuden som apparaten registrerar omvandlas till lägre frekvenser, som huden kan uppfatta som vibrationer, men utan att ljuden därmed förlorar sin distinkta karaktär. Den mänskliga hörseln kan uppfatta ljudfrekvenser mellan 20 och 20 000 Hz. Huden däremot kan inte uppfatta frekvenser som är högre än 800 Hz. Dessutom kan huden inte skilja på frekvenser som ligger för nära varandra.

– Döva och dövblinda personer har redan en uppövad förmåga att hämta och använda information från vibrationer. Det kan till exempel handla om att känna igen olika personers steg genom vibrationer i golvet, eller känna vibrationerna från kastrullen när vattnet börjar koka. Med det nya hjälpmedlet ”monitor” finns ytterligare möjligheter att följa med i det som händer i omgivningen, säger Parivash Ranjbar.

Lätt att använda

När en grupp döva försökspersoner testat apparaten, lyckades de identifiera en stor andel av ljuden, både i hemmet och utomhus.

– Det var lätt för försökspersonerna att lära sig använda ”monitor”, även personer som är födda döva, och som därför inte har något ljudbibliotek att falla tillbaka på, säger Parivash Ranjbar.

”Monitor” består av en mikrofon som tar upp ljuden, en processor som omvandlar dem och en vibratordel som förmedlar dem till kroppen. Vibratordelen är liten och kan exempelvis monteras in i nappar och nappflaskor, för att ge spädbarn som föds utan hörsel möjlighet att lära känna ljud med läpparna och följa med vad som händer i omgivningen.

– En tidig inlärning är en stor fördel. Det ger också föräldrarna möjlighet att kommunicera med sina bebisar med rösten, vilket är särskilt viktigt om barnen också är blinda. Man kan utveckla många fler hjälpmedel med den här tekniken, till exempel att hjälpa personer med dövblindhet att rida, genom vibratorer som anger deras position på en bana. Jag får hela tiden nya idéer när jag ser de behov och möjligheter som faktiskt finns, avslutar Parivash Ranjbar.

Fakta

Parivash Ranjbar är dataingenjör med en bakgrund som undersköterska. En stor del av hennes forskning har genomförts vid Audiologiskt forskningscentrum i Örebro där hon nu slutfört sin doktorsavhandling Auditive identification of signal-processed environmental sounds: Monitoring the environment.