Ljusterapi ger bra effekt

Ljusterapi hjälper personer med vinterdepression och vintertrötthet visar en ny studie. Resultaten är så pass positiva att man bör gå vidare med ytterligare studier menar sjukgymnasten Cecilia Rastad vid Uppsala universitet, som står bakom studien. Den 19 mars 2009 la hon fram sin avhandling vid Uppsala universitet.

I studien ingick 50 personer, 40 kvinnor och 10 män, med kliniskt bedömd Seasonal Affective Disorder (SAD) eller subklinisk SAD. De kom från fem kommuner i Dalarna. Behandlingen gavs på vintern och bestod av ljusterapi i ljusrum, 1,5 - 2 timmar varje morgon i tio dagar.

– Efter tio dagar minskade de depressiva symptomen hos dessa patienter med minst 50 procent hos 13 av de 24 i behandlingsgruppen. Ingen i kontrollgruppen, som stod på väntelista, fick en sådan förbättring, säger Cecilia Rastad.

Vid uppföljning efter en månad hade depressionsgrad, energibrist ("fatigue") och dagtidssömnighet minskat till nära normala nivåer, och 39 av 47 personer hade förbättrats minst 50 procent. Eventuella undergrupper och skillnader i behandlingseffekt mellan dessa undersöktes också och visade att ljusterapi hade lika god effekt oberoende av vilken undergrupp man tillhörde.

– En gemensam faktor för personer med vintertrötthet och vinterdepression är en hög grad av upplevd energibrist och låg självskattad hälsa. Men det som skilde grupperna åt var olika grader av depressiva symptom och dagtidssömnighet, säger Cecilia Rastad.

I avhandlingsarbetet ingår även två enkätstudier. Ungefär 20 procent av befolkningen rapporterar årstidsrelaterade symptom, så som nedstämdhet, att man vill sova mer, har mindre energi, blir mindre social, äter mer och kan gå upp i vikt under höst- och vinterhalvåret. Resultaten visar också att det är lika vanligt bland ungdomar på gymnasiet som bland vuxna.

– Undersökningarna är viktiga bidrag till forskningen om vintertrötthet, vinterdepression och ljusterapi . Och man bör gå vidare med ytterligare studier i ämnet för att undersöka hur behandlingen kan optimeras och vilka delar i behandlingen som är verksamma, säger Cecilia Rastad.

Källa: Uppsala universitet