Johanna Kankkonen ville bli blodgivare, men på blodcentralen i Falun fick hon nej på grund av att hon är döv, trots att hon hade med sig en auktoriserad tolk. Personalen på blodcentralen hänvisade till att det måste vara en specialiserad tolk med vid blodgivning.
Men blodcentralen i Falun har fel. Många svenska teckenspråkstolkar är auktoriserade både på allmän nivå och som sjukvårdstolk, vilket betyder att de har genomgått Kammarkollegiets auktorisationsprov. Därutöver har teckenspråkstolkarna förbundit sig att följa god tolksed och har tystnadsplikt.
Sveriges Dövas Riksförbund frågade Socialstyrelsen vad som gäller för blodgivning:
– I Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:28) om blodverksamhet 6 kap. finns den reglering som säger att i samband med nyanmälan som blodgivare finns ett krav på personlig intervju enligt 6 kap. 3 §, och då kan det ur blodcentralens perspektiv vara svårt genomföra detta utan tillgång till godkänd tolk. Själva hörselskadan i sig utgör inget hinder för att bli blodgivare i de fall personen i övrigt är bedömd som frisk. Vid kontakter med myndigheter finns också en rätt till tolk enligt 8 § i förvaltningslagen (1986:223).
– När en blodgivare blivit godkänd som givare och kommer för blodgivning finns enligt 6 kap. 11 § i SOSFS 2009:28 ett krav att som regel följa upp de lämnade uppgifterna med kontrollfrågor men även här finns möjligheten för blodcentralerna att hitta en rutin för detta genom exempelvis tolk eller skriftliga frågeställningar i samband med att hälsodeklarationen lämnats av blodgivaren.
– Utifrån dessa utgångspunkter finns det inget sakligt skäl att neka någon döv att genomföra blodgivning och ange att hörselnedsättningen skulle vara ett hinder, säger Anders Alexandersson, jurist på Socialstyrelsen.
Fakta om teckenspråkDet svenska teckenspråket är likställt med de nationella minoritetsspråken, enligt beslut i Sveriges Riksdag 2009. Sveriges Dövas Riksförbund verkar på samhällets alla nivåer och i alla sektorer för att påverka och tillvarata teckenspråkiga döva och hörselskadades intressen ur flera perspektiv - språkpolitiskt, handikappolitiskt, kulturpolitiskt och samhällspolitiskt.
Läs guiden
"Vi ses, vi hörs och vi går. I början hajjade jag till när blinda sa ”vi ses” till mig. Gör vi? tänkte jag. Jag blev fundersam, har jag missuppfattat något, hon kanske ser lite ändå?"
Susanna Laurins krönika om ordens vikt
Har du reagerat på något du läst?
Hör av dig till redaktionen.
Gör din röst hörd!