Jag talar om vad jag behöver hjälp med

Conny Bergqvist är 57 år. Han är utvecklingsstörd och har lång erfarenhet av att ha både god man och förvaltare.

– Det är mycket vad man gör det till, säger han. Därför är det bäst att göra upp spelreglerna redan från början. Vad är det jag behöver hjälp med? Vad kan jag begära av min gode man?

Conny är sedan några år ombudsman på riksförbundet FUB. Han bor i en gruppbostad i Solna. Han har nyligen bytt från förvaltare till god man. Att ha en god man är frivilligt. Förvaltare, däremot, kan en person som har svårt att ta hand om sig själv bli tvingad att ha. När Conny var ung hade han att välja mellan förvaltare eller att bli omyndigförklarad. Då var valet inte så svårt.

– Jag hade förvaltare i ganska många år, berättar Conny. Men det är ett stort ingrepp och det står att en person ska stå under förvaltning bara så länge det behövs.

Slipper förvaltare

Därför begärde Conny hos tingsrätten att slippa förvaltare. Det blev en förhandling, både Conny och en representant från överförmyndaren i kommunen kom till tingsrätten. Conny fick stöd av ett juridiskt biträde. Tingsrätten höll med Conny om att han inte längre behövde förvaltare, utan att det räcker med en god man.

En god man kan hjälpa till på tre olika sätt, med ekonomi, med juridiska frågor, och det som kallas för att sörja för person, till exempel att hjälpa personen att få det stöd han eller hon behöver från kommunen.

– Jag behöver hjälp med att betala räkningar ibland, säger Conny. Men jag har blivit bättre på det.

Han visar på sin dator hur han använder internetbanken för att betala räkningar. Han tycker att det är ganska svårt. Det är inte alltid som han hinner fylla i alla siffror.

Man ska bli fri

Conny tycker att det är fel att ha föräldrar eller syskon som god man.

–Meningen är ju att man ska bli vuxen och fri, säger han. Det blir man inte om föräldrarna kan lägga sig i hur man använder sina pengar.

Conny tycker att en god man kan hjälpa till med att förklara konsekvenserna.

–Men valet är ändå alltid mitt, säger han.

Han berättar om en förvaltare som det skar sig med. Conny tycker om att prata i telefon och fick därför väldigt höga telefonräkningar. Förvaltaren utgick från sig själv och sina egna behov. Om inte han pratade så mycket i telefon, så kulle inte Conny göra det heller.

–Men om jag vill prata i telefon i stället för att köpa en ny bil så är det upp till mig, säger Conny. Jag hade pengar till att betala räkningarna.

En gång slutade det riktigt illa med en förvaltare. Pengar försvann från Connys bankkonto. Det tog lång tid innan någon lyssnade när Conny berättade om sina misstankar. Men tack och lov gick det bra till slut. Conny fick hjälp att polisanmäla förvaltaren, som sedan fälldes i en rättegång. Men Conny vill också framhålla att han har haft ett par bra förvaltare som satt gränser och sagt nej ibland, men också förklarat varför de sa nej.

–Visst kan man bli sur för stunden. Men sen är det okej.

Inte prata kärleksbekymmer

I sitt jobb träffar Conny många utvecklingsstörda som tror att en god mans enda uppgift är att portionera ut pengar. Men det kan vara mycket mer än så. Därför tycker han att alla som får god man ska fundera över vad det är man behöver hjälp med och vad man kan begära av sin gode man.

–Om jag har kärleksbekymmer kanske jag ska hitta någon annan att prata med.

Conny tycker också att gode mannen ska sätta gränser.

–Det är inte okej att ringa till sin gode man 20 gånger om dagen. En del utvecklingsstörda är tjatiga, det ligger i handikappet, och då måste gode mannen säga nej.

Men om det inte funkar, vad ska man göra då? Conny tycker att man första ska prata om problemen med sin gode man och sedan med överförmyndaren i kommunen.

–Då får man se till att man får byta god man. Vissa människor funkar man med, andra inte. Det är inte så att alla gode män är dåliga, bara för att man har svårt att komma överens med en.