Sunt förnuft och förtroende

Per Isaksson i Solna är god man. För honom är det viktigt att hans huvudmän har förtroende för honom. Han tycker att det är ett jobb man ska ta på allvar och inte ha för många personer att hjälpa.
– Då blir man bara en administratör.

Just nu har Per tre huvudmän som han träffar i snitt en gång i månaden, ibland oftare om det behövs. I början ses de oftare. Per vill få bra kontakt med personen.

– Jag vill inte att det bara ska vara ett kallt uppdrag, säger han. Om personen inte har förtroende för mig kan det bli problem.

Varför blev han god man?

– En bekant var det, och frågade om jag var intresserad. Jag blev nyfiken och tog kontakt med överförmyndaren. Mina barn hade flyttat hemifrån och jag tyckte att jag hade lite tid över.

Numera är Per pensionär och har just nu tre huvudmän.

– Det är lagom. Jag har andra engagemang också.

Per gör gärna reklam för uppdraget som god man. Överförmyndaren har brist på gode män. Därför får han ofta frågan om han kan ta hand om fler personer.

Per har haft huvudmän som varit utvecklingsstörda, dementa eller psykiskt sjuka. Men aldrig någon med alkoholproblem.

– Det hade jag nog kunnat tycka var jobbigt, tror han.

Samarbeta med andra

En god man samarbetar med andra som finns runt personen, LSS-handläggare, personal i boende. Är problemen stora får man ta hjälp av till exempel en jurist. För att vara lämplig som god man ska man ha sunt förnuft och klara sin egen vardag.

– Märkvärdigare än så är det inte, säger Per.

Per ger några exempel på hur han har kunnat hjälpa till.

• När en kvinna flyttat till ett äldreboende gick Per igenom hennes adressbok och tog kontakt. Flera av kvinnans gamla vänner hade undrat vart hon tagit vägen. Några började besöka henne igen.
• En man hade stora skulder. Per ringde runt till fordringsägarna och gjorde en plan för hur mannen skulle betala sina skulder.
• En utvecklingsstörd man bodde i ett gruppboende som fungerade dåligt. Per tog kontakt med mannens LSS-handläggare. Tillsammans såg de till att mannen fick ett bättre boende.
• En man hade dålig kontakt med sin pappa. Per märkte att det gjorde honom olycklig. Därför pratade han med pappan och förmedlade kontakt mellan de två igen.

Inte förstöra sitt liv

En gång var det krångligt. En utvecklingsstörd man i gruppboende hade egen telefon i sitt rum. Han hade en fästmö på annan ort som han pratade med halva nätterna. Han blev trött och orkade inte sköta sitt jobb på dagarna.

– Vi var tvungna att stävja detta. Det är som med ens egna barn, man kan inte låta dem förstöra sitt liv.

Per vet att en del gode män hjälper till att köpa kläder, byta glödlampor eller följa med till sjukhuset för att personen inte har någon annan som kan göra det.

– Men det får man avgöra själv om man vill ställa upp på. För mig har det aldrig varit några svårigheter, det är ingen som har krävt sånt av mig.

Men visst har det hänt att Per följt med på sjukhusbesök när det har funnits en anledning. Det kan till exempel vara för att få kunskap om vilket stöd och vilken hjälp personen behöver.

Som god man tycker Per att det är viktigt att vara lyhörd.

– Man måste ställa frågor och känna efter om personen har det bra. Jag tycker att kan göra en hyfsat bra insats, men visst händer det att jag inte lyckas så bra som jag har tänkt.