Arbetsgivare är okunniga om bidrag

Arbetsgivares bristande kunskap om vilka bidrag som finns är ett allvarligt hinder mot att personer med funktionsnedsättning ska få jobb, visar en undersökning gjord av Hälsoskolan i Jönköping.

– Genom att intervjua arbetsgivare och arbetsledare som har medverkat i olika projekt har vi skaffat oss en bild av vad arbetsgivare behöver för att våga anställa personer med funktionsnedsättning, berättar Elisabet Cedersund, professor i socialt arbete vid Hälsohögskolan i Jönköping.

Personer med funktionshinder står i högre grad utanför arbetsmarknaden än befolkningen i övrigt. Detta gäller i låg- såväl som högkonjunktur.

Förutfattade meningar och rädsla för det okända pekas ofta ut som skäl till detta. Många projekt fokuserar på att ändra attityder, men Hälsohögskolan har haft ett annat fokus – kunskap.

– Våra intervjuer visar att många arbetsgivare inte har en aning om vilka bidragssystem och hjälpmedel som finns, säger Elisabet Cedersund. Så de satsningar samhället genomför riskerar att inte nå fram.

Information behövs

Intervjuerna visar att det finns olika behov på olika nivåer. Fackliga representanter, arbetsgivare, mellanchefer och arbetsledare behöver alla ha grundläggande kompetens, men med lite olika inriktning. Det handlar både om kunskap som är generell för många olika typer av funktionshinder, situationer och arbetsplatser, men även specifik kunskap kopplat till den enskilde arbetssökandes förutsättningar.

Den generella informationen gäller bland annat lönebidrag, hjälpmedel och diskriminering.

Fyrkantiga bidragsregler stör

Men det är inte bara kompetens hos arbetsgivarna som fallerar, systemen är också allt för fyrkantiga.

– Brist på flexibilitet och individanpassning hos regelverken bidrar till inlåsningseffekter, säger Elisabet Cedersund. Den som hamnar lite fel i ett system har väldigt svårt att komma rätt.

Som exempel på hur illa det kan fungera berättar hon om en ung blind kille som trivdes väldigt bra på sin praktikplats.

– Han fick inte hjälpmedel direkt, så de första veckorna kunde han inte jobba alls med det han skulle, berättar Elisabet Cedersund. När praktikperioden tog slut ville både han och arbetsgivaren förlänga praktiken eftersom den hade börjat så dåligt. För att kunna avgöra om jobbet funkade för honom behövdes helt enkelt mer tid. Men det gick inte – han var tvungen att lomma hem igen och sitta och vänta till nästa praktikperiod.

Många arbetsgivare som anställer personer med funktionsnedsättning drivs av ett personligt engagemang eller motiv. För att kunna påverka arbetslivet i stort gäller det att nå arbetsgivare som inte redan är ”frälsta”.

– Arbetsgivare utan erfarenheter av funktionshinder ser framför sig alla tänkbara problem innan de anställer en person med funktionsnedsättning, säger Elisabet Cedersund. När sedan vardagen visar att en enskild individ inte har alla dessa svårigheter utan bara några få är oron som bortblåst.

Det är alltså viktigt att inte skrämma bort arbetsgivare genom att fokusera på problemen och vilja lära ut ”allt om allt”, utan snarare resonera på möjligheter och likheter snarare än svårigheter och skillnader mellan personer med och utan funktionshinder.

– Målet är ett arbetsliv som fungerar inkluderande för så många människor som möjligt. Det ska inte spela någon roll om man har funktionsnedsättning eller inte, avslutar Elisabet Cedersund.