Vad är det som gör att man får ett jobb? För det första handlar det om att skaffa sig ett jobb, inte att få det som en skänk från ovan. Bortsett från det så är det ingen enkel fråga att besvara vad som gör att det ibland lyckas, men jag har skrivit ned ett par saker som jag tror är väldigt viktiga. Mycket kan man i hög grad påverka själv. Oavsett förutsättningar.
Vissa funktionshindrade har rätt till en personlig assistent. Assistenten ska hjälpa till med det som individen har svårt att klara av själv, det kan vara praktiska moment som att klä på sig eller städa, eller mjukare saker som att tolka och förklara, men vad händer om assistenten är med på jobbet?
Det är stor skillnad på vad och hur mycket personliga assistenter gör för olika brukare. Det är individens behov som ska styra och ingen annan än brukaren vet vad han eller hon behöver hjälp med. Sen måste naturligtvis samspelet mellan brukare och assistent funka bra, så de förstår varandra och jobbar bra ihop.
Det finns massor att säga om assistansfrågan, men här tänkte jag koncentrera mig på hur det påverkar en arbetsplats när en av medarbetarna har med sig en person till.
Det är viktigt att reda ut vad brukaren vill att assistenten gör på arbetsplatsen. För mig som arbetsgivare är det helt grundläggande att ta reda på vad som gäller och vad jag kan förvänta mig, vilka krav jag kan ställa och vilja möjligheter som finns. Ska han eller hon delta aktivt i arbetsuppgifterna eller hålla sig i bakgrunden och bara hjälpa till när brukaren säger till? Utifrån vilka behov som finns får man försöka hitta ett arbetssätt som känns bra för alla.
Det kan till exempel bli lite konstigt om en okänd person helt utan förvarning sitter med på möten där man är van att diskutera affärshemligheter och prata helt fritt. En brukare som har behov av 24-timmars assistans har ju dessutom inte bara en assistent, utan flera som avlöser varandra under dygnet, vilket innebär att det kan vara 6-7 olika personer som dyker upp på arbetsplatsen.
Så när man har rett ut vad brukaren har behov av gäller det att stämma av med alla involverade assistenter vad de vill och kan. Det är ju inte så himla lätt att exempelvis hjälpa till med att ta anteckningar om man inte förstår alls vad arbetet går ut på.
Assistenterna kan alltså behöva en introduktion i inte bara vad brukarens arbete går ut på, utan i vad som gäller på arbetsplatsen generellt, vem som gör vad och hur man jobbar. Intern jargong och facktermer kan ställa till onödiga problem och för att undvika missförstånd är det viktigt att ta sig tid att lyssna och förklara.
Och så gäller det att jämka ihop det här med hur resten av personalgruppen vill jobba, så alla förstår vad det handlar om och hur man bäst hjälper varandra. Det brukar inte vara några problem, bara alla vet om vad som gäller så inte assistenten plötsligt blir allas assistent och alltiallo, du sitter ju bara där, kan inte du…???
Som brukare måste du alltså vara tydlig med vad du behöver och var gränserna går för vad din assistent ska göra på jobbet. Men du måste också vara klok – presentera assistenten ordentligt för dina kolleger så blir det mycket lättare att umgås naturligt. Konstigt nog är det många som glömmer den sociala delen. Allt för ofta är assistenterna liksom osynliga och passiva på en arbetsplats. Jag har varit med om att assistenten inte ens hälsar, eller att medarbetare inte hälsar på assistenten. Oavsett vilket är det höjden av nonchalans.
Även om det inte är tänkt att assistenten ska vara aktiv på jobbet utan kanske bara hjälpa till med förflyttningar, så är det viktigt att han eller hon kan klara sig själv på arbetsplatsen, att man vet var toaletten är, kan ta sig en kopp kaffe själv och känner sig välkommen. På samma sätt är det viktigt för medarbetarna att känna att assistenten är ”en av oss”, precis som man gör när någon tar med sig sin fru eller son till jobbet. Då hälsar ju alla och är intresserade. Och ingen skulle be någons anhörig gå ut med soporna…
Som arbetsgivare får man en lite ovanlig roll gentemot assistenter som finns med på arbetsplatsen. Om assistenten gör något tokigt, vem ska ta den diskussionen då? Och vems intressen är det som avgör om det går så långt som till konflikt? Ta assistenterna på allvar och betrakta dem som en skänk från ovan är mitt råd. De har ett svårt yrke med många knepiga etiska balansgångar och en bra assistent är guld värd. Var rädd om dem!
Hela artikelserien "Ge mig ett jobb!"
Del 1, Ring inte oss...
Del 2, Ärlighet varar längst
Del 3, Lönebidrag - diskriminering eller trumfkort?
Del 4, Vad gör assistenten?
Del 5, Arbetsgivarens roll
Läs guiden