Jag är den ni behöver

– Företag vill inte ha problem, de vill ha en lösning, säger Sebastian Ferrer. Nu har jag lärt mig att sälja mig ”Jag är den person ni behöver”. Punkt slut!

På köksbordet i radhuset i Alby söder om Stockholm ligger dagens tidning. Som vanligt har han gått igenom platsannonserna. Han säger att han i grunden är optimist, men efter ett år av arbetslöshet börjar motivationen att svikta, i alla fall vissa dagar.

Sebastian Ferrer är ekonom med mycket annan erfarenhet från organisationer och bistånd. Han är invandrare från Argentina. Han är synskadad. Han är 53 år.

Invandrare, funktionshindrad, inte längre helt ung. Tre faktorer som ger mångfald, men som också kan vara hinder på arbetsmarknaden. Vilket är värst?

Många är rädda

– Det är naturligtvis ett problem att vara invandrare som arbetssökande, säger Sebastian. En del arbetsgivare tycker säkert att det kan vara en resurs att anställa en person från ett annat land, men många är rädda.

Sebastian Ferrer kom till Sverige på 1980-talet. Han utbildade sig till civilekonom här.

Han ringer alltid innan han skickar en ansökan. Främst för att visa att han talar svenska, men naturligtvis också för att känna av om jobbet är något för honom.

Synskadan är inte något som har hindrat honom tidigare när han har satsat på att jobba. Han har hjälpmedel som förstorar i datorn. Kanske läser han lite långsammare eftersom han måste titta nära. Och så kan han inte köra bil.

– Jag har alltid klarat mig, säger han. Nu har jag ansökt om och fått färdtjänst. Det kunde jag kanske ha gjort för 15 år sedan.

När brukar du tala om för en arbetsgivare att du är synskadad?

– Det är olika. Ibland skriver jag det i brevet, om jobbet ligger nära handikappfrågor. Ibland berättar jag om det vid intervjun.

Synskadan har egentligen bara varit ett hinder två gånger i Sebastians långa arbetsliv. Första gången var när han som student hade fått sommarjobb som vårdbiträde, men sedan fick nej eftersom en sjuksköterska vid den rutinundersökning som alla nyanställda måste genomgå inte trodde att han skulle klara jobbet. Andra gången var när han förra året hade ett korttidskontrakt som ekonomiassistent på en biståndsorganisation. Kontraktet avbröts i förväg. Sebastian är övertygad om att det berodde på att arbetsgivaren inte klarade av hans funktionshinder, snarare än att han själv inte klarade arbetsuppgifterna. Därför har han stämt organisationen med hjälp av Handikappombudsmannen.

Åldern då?

– Det är ju ganska länge sedan jag avslutade min utbildning. Jag kan inte de vanliga affärssystem som företagen använder nu. Men naturligtvis kan jag lära mig dem, bara jag får chansen.

Sebastian har sökt flera jobb som ekonomiassistent. Men då är han med sin högskoleutbildning överkvalificerad.

Vilket är ditt drömjobb?

– Jag tycker om att förmedla kunskap. Mina barn säger att jag skulle bli världens bästa lärare. Kanske skulle jag ha satsat på lärarutbildning när jag var yngre, funderar han.

Men han brinner förstås för ekonomi också. Controller är ett arbete han tror att han skulle trivas med. Men han kan och vill också jobba med budget, analys, kalkyl…

– Jag tror att ekonomiansvarig på en liten organisation är ett jobb som skulle passa mig bra eftersom jag kan både ekonomi, bistånd och organisationsrådgivning.

Lägger ner mycket tid på jobbsök

Sebastian lägger ner en hel del tid på att söka jobb. Han läser platsannonserna i Dagens Nyheter varje dag. Han letar på Internet, både på jobbsajter som jobsafari.se och på olika företags och organisationers egna webbplatser. Han är övertygad om att det är svårare att få jobb ju längre man är arbetslös.

– Jag har fortfarande förmågan att glömma tidigare nederlag när jag hittar en annons med ett jobb som passar mig. Men det börjar bli akut, säger han. Jag behöver komma igång igen, även om jag inte hittar drömjobbet direkt.

Sebastian deltar i stiftelsen Funkas projekt ”Funktionshinder som merit i arbetslivet”. En bra sak som han lärt sig i projektet är att skriva ett nytt personligt brev varje gång han söker ett jobb. Tidigare använde han samma brev varje gång. Hans brev har också blivit mindre formella och mer säljande. Han hoppas också på en arbetspraktik som ger nya kunskaper och möjligheter.

Det har varit en orolig tid för familjen Ferrer. Hustrun Gloria har också hotats av att bli arbetslös. Men den dag vi träffas har det kommit ett brev. Hon har fått ett nytt jobb som personlig assistent.

– Kan jag få ett nytt jobb så kan du, säger Gloria till sin man.