Stödsystem försvårar för arbetslösa med funktionshinder

Personer med psykiska funktionsnedsättningar vill trots sin problematik ofta arbeta. Men ett splittrat stödsystem gör det svårt för dem att få och behålla ett arbete.

– För funktionshindrade kan ett arbete ha ett extra värde – det motverkar en upplevelse av utanförskap och bidrar till att man blir mer självständig, säger Helene Hillborg, som skrivit en avhandling i handikappsvetenskap vid Örebro universitet.

För att kunna återvända eller för första gången få inträde till arbetslivet är det viktigt att arbetslösa personer med psykiska funktionshinder får rätt stöd.

Helene Hillborg har arbetat som arbetsterapeut med såväl bedömning av arbetsförmåga, som med psykosociala stödinsatser för personer med psykiska funktionshinder, undersöker i sin avhandling vilka hinder men också vilka möjligheter människor med psykiska funktionshinder stöter på när de med hjälp av rehabilitering försöker få ett arbete.

Forskning visar att det är viktigt att få stöd och förståelse, träna och utveckla färdigheter i sin egen takt och att få möta arbetskamrater med positiva attityder spelar då en viktig roll.

– Men trots detta uppger professionella som arbetar inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen svårigheter att möta de behov som de ser hos individen under dennes rehabilitering på grund av snäva uppdrag och svårigheter att samverka med andra myndigheter.

Det innebär i sin tur att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen innehåller processer som den enskilde individen och de professionella har begränsat inflytande i.

– Problem uppstår när man ska utreda arbetsförmåga och individens individuella rehabiliteringsprocess för dem som ingår i sjukförsäkringen. En utredning av arbetsförmåga följer strikta ramar och tidsintervaller och det ställer ofta till problem när man vill anpassa rehabiliteringen till individens behov och utveckling.

Helene Hillborg anser att när det handlar om att driva en arbetslinje för personer med psykiska funktionshinder måste det göras med kunskap om deras situation. Hennes forskning visar att brukaren och de professionella ofta är överens om hur man kan nå framgång i en rehabilitering. Men samtidigt gör systemet att det är svårt att använda dessa erfarenheter och kunskaper fullt ut.

– Framförallt bör resurserna öka för att kunna ge ett individuellt anpassat stöd över tid där medicinska perspektiv, rigida tidsramar och snäva uppdrag inom olika myndigheter inte dominerar.

Källa: Örebro universitet