Bristfälligt stöd i skolan för personer med dyslexi ger konsekvenser för arbetsliv och livsmöjligheter i vuxen ålder. Det visar en ny avhandling med titeln ”Dyslexi genom livet – ett utvecklingsperspektiv på läs- och skrivsvårigheter” där Anna Fouganthine undersökt hur personer med dyslexi hanterar sina svårigheter under och efter skoltiden.
Studien visar att skillnaderna i läsförmåga mellan personer med dyslexi och de utan inte minskar under skoltiden, trots specialpedagogiskt stöd. Allra viktigast för hur väl läs- och skrivinlärningen lyckas är istället elevernas förutsättningar vid skolstarten.
Och skillnaderna består även i vuxen ålder. Läsutvecklingen avstannade för flertal deltagare med dyslexi efter avslutad skolgång. När de läsrelaterade funktionerna testades vid 29 års ålder fanns en dramatisk skillnad mellan en grupp personer med dyslexi och en utan. Skillnaderna i läsförmåga mellan grupperna hade inte hade minskat alls jämfört med utgångsläget i årskurs två.
– Skolan har en sammanhållande effekt genom undervisning och träning, men efter skoltiden ökar skillnaden. Läsförmåga är en färskvara, säger Anna Fouganthine, doktorand vid Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet.
Studien visar att de som vuxit upp med dyslexi haft svårt med att få sina problem uppmärksammade i skolan. De har även fått ett bristfälligt specialpedagogiskt stöd. Många har inte fått någon förklaring till sina svårigheter och fått hantera problemen på egen hand.
– Elever med dyslexi behöver få information och kunskap om sina egna svårigheter. Dessa elever kan uppleva skolarbetet som ett hot mot självkänslan och är på så vis extra sårbara. Studien visar också att ett starkt stöd hemifrån är en viktig faktor, fortsätter Anna.
Hinder i läsutvecklingen får konsekvenser på ett flertal områden, såsom arbetsliv och livsmöjligheter, visar studien. Personer med lässvårigheter valde program i gymnasieskolan som krävde så lite läsning och skrivning som möjligt, och endast ett fåtal gick vidare till universitetsstudier. Vissa personer hade dock utvecklat extra styrkor inom vissa områden som de kunnat använda till sin fördel i arbetslivet, till exempel organisationsförmåga och social kompetens.
Anna Fouganthine föreslår en rad åtgärder som kan göras för att förbättra för elever med dyslexi.
– Vi behöver nationella riktlinjer över hur elever med läs- och skrivsvårigheter ska uppmärksammas och vilka möjliga stöd som finns att tillgå. Skolan behöver också kompensera för lässvårigheter tidigt, och specialpedagogiken behöver utrustas med evidensbaserade metoder, säger Anna Fouganthine.
Avhandlingens utgångspunkt är forskningsprojektet "Läsutveckling i Kronoberg”. Inom ramen för projektet undersöktes avkodningsförmågan hos alla elever i årskurs två, födda 1980 i Kronobergs län. Bland dessa valdes 103 elever med dyslexi ut, och de matchades med 90 kontrollelever.
"Man har inte ork att kämpa för att få den hjälp man behöver i skolan, samtidigt som man kämpar för att passa in bland sina kamrater."
ur Andreas Cederboms krönika "När skolan kraschlandar ligger de funktionshindrade underst"
Till krönikan
Läs guiden
"Regeringen har i flera propositioner slagit fast en vilja att jobba för att få tillgänglighet att genomsyra samhället. I bland annat proposition 1999/2000:79 ”Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken” slår man fast att vi ska jobba för att samhället i möjligaste mån ska tillgängliggöras så att funktionshindrade kan gå från att vara patienter till att vara medborgare i samhället. Det finns liknande initiativ inom EU och även FN."
Andeas Cederboms krönika om saker som sker parallellt
Har du som förälder några erfarenheter du vill delge andra?
Kontakta gärna redaktionen och berätta!
Tipsa redaktionen