Systemfel i skolan drabbar elever med dyslexi

Skolinspektionen en har presenterat en rapport om sin kvalitetsgranskning av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi i grundskolan. Granskningen pekar på stora brister och generella problem över ett brett spektra, som kan beteckna som ett systemfel i skolan.

Den genomgående svagheten är bristen på anpassning av undervisningen. I varje klassrum sitter med stor sannolikhet ett par elever som har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Om läraren inte har tillräcklig utbildning, låg kunskapsnivå, svag förståelse och otillräckligt stöd, kan det aldrig bli bra i klassrummet.
Varje lärare - oavsett ämne - måste behärska att anpassa sin pedagogik och metodik för dessa elever.

Dyslexiförbundet FMLS har väntat länge på denna granskning men menar att det inte är helt bekvämt att det hela utmynnar i en ganska kraftig kritik mot skolan i allmänhet, eftersom de vet att många pedagoger gör ett hängivet och kunnigt arbete för denna grupp. Deras arbete måste ses som goda förebilder.

Antalet elever i grundskolan som berörs är cirka 40.000. Därför tycker Dyslexiförbundet FMLS inte att problemet är marginellt utan förväntar sig kraftfulla initiativ från skolministern och från skolhuvudmän ute i landet.

Sveriges Kommuner och Landsting tycker att det är bra att Skolinspektionen lyfter frågan om att elever med dyslexi ska få stöd.

– Generellt har vi en mycket bra undervisning i läsning och skrivning i Sverige. Men elever med läs- och skrivsvårigheter får ofta vänta för länge på att få den undervisning som de behöver och som de har rätt till, säger Per-Arne Andersson, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting.

Skolor som snabbt ger korrekt stöd till elever med dyslexi har en genomtänkt organisation för detta. Till exempel har speciallärare, specialpedagoger och lärare ett nära samarbete med täta avstämningar.

– Det finns mycket att lära av de som har en framgångsrik verksamhet, säger Per-Arne Andersson.