Fler väljer att studera vidare

Tänk tanken – du ska ha tenta i förvaltningsrätt och måste plugga in en mängd lagar och paragrafer, men på grund av din dyslexi har du svårt att läsa lagboken. Eller att du ska gå på en viktig föreläsning om Romarrikets uppgång och fall, men din hörselskada gör att du inte hör vad läraren säger. Det funkar ju inte, eller…?

En akademisk examen, för den som har någon typ av funktionsnedsättning, är ingen omöjlighet. Det finns lösningar som gör det möjligt att plugga vidare och åtgärder som underlättar studierna. Antalet studenter med funktionshinder ökar för varje år vid Sveriges universitet och högskolor. Det intygar statistik som presenteras på webbplatsen studeramedfunktionshinder.nu.

En ständig ökning

Statistiken visar antalet studenter som aktivt varit i kontakt med någon av samordnarna för studenter med funktionshinder, som finns vid landets universitet och högskolor. Mätningarna började läsåret 93/94. Då var det sammanlagt 483 studenter som kontaktat en samordnare. Vid senaste mätningen, som gjordes 2005, hade den siffran ökat till 4793 studenter.

Varför ökningen har varit så stor finns inte ett svar på. Det är flera faktorer som spelar in. Runt om i Sverige finns det 61 högskolor och universitet, som ger akademisk utbildning. Till dessa skolor finns samordnare knutna.

– Samordnare har funnits så länge som det har funnits studenter med funktionshinder. Rollen som samordnare har utvecklats med tiden och fortsätter att förändras i takt med att högskolornas tillgänglighet utvecklas, säger Monica Svalfors som arbetar vid Studentbyrån på Stockholms Universitet och är ansvarig handläggare för nationellt stöd för funktionshindrade.

Vad gör en samordnare?

Med samordnaren kan studenten bland annat diskutera sina studieplaner, om de behöver något pedagogiskt stöd eller vilka möjligheter det finns att anpassa studietakten. 

– Det ligger i själva benämningen ”samordnare” att arbetsrollen är mångfacetterad och har olika funktioner. Samordnaren för studenter med funktionshinder är givetvis i första hand en kontaktperson för studenter, fortsätter Monica Svalfors.

Men en samordnar gör annat också. Hon/han fungerar som en kontaktperson för sina kollegor vid respektive högskola i olika frågor som handlar om pedagogisk tillgänglighet, kompenserande stöd och anpassning i studiesituationen. Samordnaren deltar ofta i olika utvecklingsprojekt och medverkar i den högskolepedagogiska lärarutbildningen. Samordnaren arbetar också med att informera utåt mot till exempel gymnasieskolor och folkhögskolor.

Erkännande öppnar upp för stöd

Den mest dramatiska ökningen bland studenter med funktionshinder har skett inom gruppen dyslexi/specifika läs- och skrivsvårigheter. Där är andelen studenter som varit i kontakt med samordnare under läsåret 2005 2 239 stycken. Motsvarande siffra under läsåret 93/94 var 55 studenter. Det innebär en ökning på nästan 4000 procent.

– Dyslexi erkändes ”officiellt” som funktionshinder i början av 1990-talet, då även Dyslexikampanjen ägde rum. Det kan förklara den snabba ökningen av antalet studenter som tog kontakt med en samordnar, säger Monica Svalfors.

Bland de vanligaste stöden för studenter med funktionshinder är Talboks- och punktskriftsbibliotekets (TPB) framsällning av kurslitteratur på alternativa medier.

Möjligheten att få litteraturen som till exempel digital talbok, gör det möjligt för många funktionshindrade att studera på högskola. Anteckningshjälp för seminarie- och föreläsningsanteckningar är en annan vanlig åtgärd. Lägre studietakt kan vara bra för många studenter, liksom datorstöd och olika programvaror, mentorstöd och extra handledningstillfällen. Många studenter med eller utan funktionshinder har även stor hjälp av kurser i studievanor och studieteknik.

Fler kvinnor än män

Statistiken, över studenter som varit i kontakt med samordnare, är indelad i de största kända grupperna av funktionshinder. Dyslexi/specifika läs- och skrivsvårigheter toppar listan, följt av rörelsehinder och psykisk ohälsa. Förutom i en av grupperna, neuropsykiatriska funktionshinder där antalet män dominerar, är det övervägande fler kvinnor än män som kontaktar samordnare. Det här beror inte på att kvinnor skulle ha lättare att ta till sig hjälp, utan helt enkelt på att det är fler kvinnor som studerar vidare.

– Andelen kvinnliga respektive manliga studenter med funktionshinder som tar kontakt med samordnare vid universitet och högskolor överensstämmer med andelarna kvinnliga respektive manliga studenter generellt. Det vill säga - procentandelarna är desamma, förklarar Monica Svalfors.

Vad är ett funktionshinder?

Det är viktigt att komma ihåg att statistiken, som studeramedfunktionshinder.nu lyfter fram, enbart är baserad på de studenter som själva aktivt tagit kontakt med en samordnare. Det finns betydligt fler studenter med funktionshinder än vad siffrorna visar. Monica Svalfors vet att mörkertalet är stort.

– Det gäller särskilt  läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, eftersom många själva inte ser sig som ”studenter med funktionshinder”.  Jag tror också att många studenter med funktionshinder vill vara som alla andra studenter och klara studierna på egen hand, eller på samma sätt som övriga studenter, fortsätter hon.

Att smälta in i gruppen och inte behöva urskilja sig är viktigt. Och vad är egentligen ett funktionshinder? Monica Svalfors menar att här finns många aspekter att reflektera över.

– För en del personer med funktionshinder så påverkar inte begränsningarna i deras funktionsförmågan deras studiesituation över huvud taget. Men funktionshindret finns där och kanske påverkar i andra livssituationer. I sådana lägen –  är man då ”en student med funktionshinder”?, avslutar Monica Svalfors.