Förklara så folk förstår

Namn: Katarina Djerf  
Pluggar: Sociala omsorgsprogrammet med inriktning på äldre och handikappade
Framtidsplaner: Att arbeta som biståndshandläggare
Typ av funktionsnedsättning: Dyslexi

Berätta vilken utbildning du går, var du pluggar och varför du valde just denna utbildning?

– Jag läser andra terminen på sociala omsorgsprogrammet med inriktning på äldre och handikappade vid Örebro Universitet. I grunden är jag undersköterska. Jag ville plugga vidare och pratade lite taktik med skolan. Vilken utbildning skulle passa mig bäst? Vilken utbildning skulle jag ha störst chans att komma in på? Istället för att läsa till sjuksköterska valde jag det här spåret. Utbildningen är bred. Du kan till exempel jobba som LSS-handläggare eller chef för ett äldreboende. Mina planer är att bli biståndshandläggare.

När fick du reda på att du hade dyslexi?

– Jag gjorde en utredning just innan jag började på universitetet. Det var först då som jag fick min dyslexi bekräftad. På något sätt kändes det bra att äntligen få en riktig diagnos. Redan i lekskolan förstod man att jag hade problem, men det var ingen som tog reda på varför. Hela min skoltid fick jag kämpa. Det var ingen som riktigt brydde sig. Jag fick klara det själv, så gott jag kunde. Det här var på åttiotalet. 1986 gick jag ur grundskolan. Ett par veckor in på första terminen på gymnasiet sa en lärare till mig; ”Du har ju läs- och skrivsvårigheter.” Men mer än så blev det inte.

– Sen har jag gjort småutredningar till exempel när jag tog körkort. Men det var först innan jag skulle började på universitetet, som jag fick ett intyg på min dyslexi.

Vilket stöd har du fått från samordnaren på universitetet?

– Kontakten mellan oss har fungerat jättebra. Samordnaren har skrivit alla intyg jag behöver och sett till att jag fått de hjälpmedel jag behöver för att studierna ska fungera.

Använder du dig av några kompensatoriska åtgärder för att få dina studier att fungera?

– Tack och lov för datorn, säger jag. Den ger mig stora möjligheter. Jag behöver inte lägga kraft och energi på att fundera över hur ord stavas. Den rättar mig och jag kan fokusera på uppgiften istället. På föreläsningar brukar jag ha anteckningshjälp. En del föreläsningar väljer jag att spela in. Jag använder mig av inläst kurslitteratur. Vid tentor kan jag få längre tid.

Har du valt att berätta att för lärare och medstudenter om ditt funktionshinder?

– Jag har valt att berätta för mina kursare om min dyslexi. Då har de lättare att få förståelse för varför jag är som jag är. Lärare förvarnar jag i början av en kurs så att de också vet att jag kommer att spela in vissa föreläsningar, ha anteckningshjälp och kan behöva förlängd tentatid.

Hur upplever du att du har blivit bemött av andra studenter och lärare?

– Mycket positivt. Alla har förstått och tycker inte att det är något konstigt. Många vet redan vad dyslexi handlar om. Att de som är berörda vet om, underlättar också arbetet en hel del. Vi har ofta grupparbeten. Då fördelar vi arbetet i gruppen så att vi kan vara effektiva allihop. Min uppgift blir då kanske inte just att skriva, utan jag gör istället något annat som passar mig bättre. Det finns lösningar. Jag kan läsa in det jag vill ha skrivet på band och bidrar på det sättet. Sen skriver någon annan i gruppen ut det.

Konkreta tips som du vill dela med dig av till andra som funderar på att plugga och som har någon form av funktionsnedsättning?

– Berätta om ditt funktionshinder och förklara hur du funkar. Det gör att människor förstår.