Handledning fördjupar kunskap

Åsa Eriksson fick lön för att fördjupa sina kunskaper i kulturgeografi. På köpet lärde hon sig lite företagsekonomi. Therese Allard, student med dyslexi på universitetet i Örebro, behövde en handledare och för att det skulle funka behövde handledaren redan ha läst kursen.

Det passade bra,för Åsa hade nyligen läst 60 poäng kulturgeografi. I det här fallet behövdes en student som redan läst kurserna. Och studierektorn på institutionen trodde att Åsa och Therese skulle kunna funka bra ihop. Båda tjejerna är spralliga, glada och pratar mycket. Annars är det vanligare på Örebro universitet att handledaren är en annan student som läser kursen samtidigt. Handledaren kan hjälpa till med att ta anteckningar från föreläsningar och gå igenom anteckningarna med studenten för att hjälpa till att se vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt.

Liv och rörelse

Det var Therese som bestämde hur ofta de skulle ses och vad hon behövde hjälp med. Åsa och Therese brukade träffas i cafeterian på universitetet.

– Jag lärde mig snabbt att vara lyhörd och lyssna in vad Therese behövde, berättar Åsa. Det var ingen idé att jag gjorde mig en bild av hur det skulle vara. Jag tänkte att det nog var bäst att vi satt i ett tyst rum på biblioteket så att Therese skulle kunna koncentrera sig. Men hon kan inte alls koncentrera sig bättre för att det är tyst, utan ville tvärtom sitta i cafeterian där det är liv och rörelse.

Åsa bor tre mil utanför Örebro. Därför ville hon ha milersättning för att köra bil till universitetet. Hon fick det och lön för den tid hon träffade Therese och för tid att förbereda sig.

– Jag kunde hjälpa Therese med att se vad som var viktigt när hon började en ny kurs och kanske hade 2 000 sidor att läsa, berättar Åsa. Eftersom jag själv hade läst böckerna visste jag vilka kapitel som var viktiga och vilka hon inte behövde läsa så noga.

Lugna och övertyga

Åsa upptäckte snart att Therese hade samma problem som alla andra studenter, till exempel att få tiden att räcka till. En viktig uppgift för Åsa var att lugna, att övertyga Therese om att hon skulle gå i land med studierna. När det var dags för tenta bet även Åsa på naglarna.

– Jag hoppades naturligtvis att det skulle gå bra, säger hon. Annars var det ju ett misslyckande för mig också.

Therese läste också en kurs som Åsa inte läst, företagsekonomi. Åsa fick ersättning för att köpa de två viktigaste böckerna, som hon läste och diskuterade med Therese.

– Det funkade, säger Åsa. Men jag tycker inte att jag hade lika mycket att komma med, eftersom jag inte läst kursen eller är särskilt intresserad av ämnet.

När Therese avslutade sina studier med en uppsats vara Åsa med bara på slutet som språkgranskare.

Det finns flera skäl till att Åsa trivdes med handledarjobbet. Hon är journalist på deltid och hade tid och möjlighet att ta ett jobb som inte är ett försörjningsjobb. Hon fick själv gå tillbaka och repetera kurslitteraturen för att kunna gå igenom den med Therese. Åsa tycker att kunskaperna satte sig mer på djupet. Det var ett givande jobb – Åsa tycker verkligen att hon gjorde nytta.

Fick ny kompis

Det var också ett roligt jobb, därför att Åsa och Therese trivdes så bra ihop.
– Jag tror att jag fick en kompis på köpet, säger Åsa. Vi satt ofta kvar och fikade och pratade när vi hade jobbat med kurslitteraturen.

I januari 2007 tog Therese sin examen och uppdraget var slut. Men de båda har hunnit träffas med sina sambor. Åsa ska också intervjua Therese i lokaltidningen Nerikes Allehanda. Under studietiden ville inte Therese att någon skulle veta om hennes dyslexi. Men nu efteråt är hon beredd att prata om den.

– Jag tycker att fler ska få veta att den här möjligheten finns, att det går att få stöd för att studera, säger Åsa.

Och Åsa tar gärna fler handledaruppdrag. Hon har skrivit upp sig på en lista på universitetet och finns där om någon annan student behöver henne.