Mainstreaming

Regeringen har i flera propositioner slagit fast en vilja att jobba för att få tillgänglighet att genomsyra samhället. I bland annat proposition 1999/2000:79 ”Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken” slår man fast att vi ska jobba för att samhället i möjligaste mån ska tillgängliggöras så att funktionshindrade kan gå från att vara patienter till att vara medborgare i samhället. Det finns liknande initiativ inom EU och även FN.

Arbetet med att jobba mot dessa mål har inletts inom offentliga Sverige, men inom resten av samhället tycks tanke att bygga lösningar som fungerar bra för funktionshindrade och därmed bättre för alla vara helt frånvarande. Enbart motvilligt tycks det som att restauranger börjar se den fysiska tillgängligheten som något man borde se över. Handikapptoaletter börjar vi kunna se på de flesta ställen.

Men fortfarande tycks det som att den privata sektorn inte fattat att 1,3 miljoner medborgare räknas som funktionshindrade och att många av dessa har behov av ett tillgängligt samhälle. Många av dessa har även pengar att spendera, något man tycker att åtminstone någon privat aktör borde inse.

Ett tydligt exempel utgörs av SJ som relativt nyligen inhandlat nya, fina tåg som ska gå på många starkt trafikerade kortare sträckor. Tågen, de så kallade ”dubbeldäckarna”, har haft en anmärkningsvärd rad av barnsjukdomar och har gett upphov till mycket ilska bland resenärer och kommunpolitiker. Men det faktum att hälften av platserna är omöjliga att använda för personer med rörelsehinder har inte tagits upp. Det faktum att man som synskadad inte kan gå på toaletten själv eftersom man inte vet när det är låst om sej, har helt ignorerats. Detta är inte barnsjukdomar utan designmissar som är onödiga.

Principiellt allvarligt är det faktum att det krävs att man kan ta sig upp för en brant trappa för att få tillgång till 1-klassavdelningen. Detta gör att rullstolsburna, eller för den delen äldre personer, personer som brutit foten och liknande, inte är välkomna i 1-klass. Detta är inte längre en elitklass för de som har gått om pengar, utan nu även en elitklass för de utan funktionshinder. Enbart rika och friska resenärer tack. 

Är det inte konstigt att man idag kan köpa in nya tjänster/produkter riktade till allmänheten utan att faktiskt ha med tillgänglighetsaspekten, trots många års arbete från politiskt håll för att driva på utvecklingen?

Ja, politikerna kan göra mer. Vi kan ju börja med tvingande lagstiftning, men det vore i sorgligaste laget om det skulle behöva gå dithän. Tanken är ju att man ska inse att det vi bygger som fungerar för de med störst problem, också fungerar bättre för alla andra. Tillgänglighet ska vara en naturlig del av samhället, det ska finnas med i ”mainstream”.

Andreas Cederbom