Karin Palm, krönikör på Funkaportalen, foto.

Vem är jag?

Jag är en arbetsterapeut utan sandaler. Fascineras av mänsklig kommunikation.

Karin Palm

Jag skriver om mina de människor jag mött, som trots svåra kommunikationsproblem gör sig förstådda.

Man kan bli skraj

30 maj 2007, klockan 09.00

Ibland har jag försökt föreställa mig hur det skulle vara att drabbas av afasi, för att få en liten aning om vad några av de människor jag möter har upplevt. Det är svårt och jag blir alltid lika skraj. Prova själv; du vaknar upp i en säng och du vet inte var du är. Plötsligt kommer någon in i rummet. Du frågar; ”Vem är du?” Det är en kvinna och hon går fram till dig. Hon säger något, men vad? Hjärtat börjar slå fortare, vem är det här egentligen? Och var är jag någonstans? Kvinnan lutar sig fram, ler och säger ytterligare något, men vad? Du förstår inte ett ord. Nu skriker du nästan; ”Varför är jag här?” Kvinnan ler plötsligt inte längre.

Nej, det går inte att föreställa sig, eller hur? I mitt arbete har jag mött så många som plötsligt, mitt i livet, helt eller delvis berövats sitt språk. Vem är jag om jag inte längre kan berätta om mina tankar, min oro och min glädje? Och hur kan jag visa de som inte känt mig tidigare vem jag egentligen är om jag plötsligt inte kan kommunicera som tidigare?

Afasi är en grym diagnos. Den kan maskera all den kompetens och livserfarenhet som finns hos den drabbade personen. All kunskap, alla funderingar och känslor finns kvar, men ett av verktygen för att förmedla det är skadat. Det är en svår och skrämmande situation och det gäller att omgivningen tar sig tid och vågar försöka förstå. Mycket kan gå att underlätta med hjälp av tid, kanske papper och penna och en stor dos respekt. Och visst är det fascinerande att det går att skratta och skämta med bara några få ord. Resten fylls upp med miner och rörelser, man säger ju att vår kommunikation till 70 procent består av vårt kroppsspråk.

Så tänker jag på en väninna, Maria, som jag lärde känna efter att hon drabbats av afasi. Vi har under årens lopp blivit mycket goda vänner. Maria har lärt mig massor om livets goda; Operan Aida utspelas i Egypten, Vinho Verde är ett gott vitt vin från Portugal med en vacker grön nyans och Cuba är ett ställe du bara måste besöka innan du dör. Jag gillar visserligen både goda viner, vacker musik och att resa. Men Maria har gett mig nya perspektiv. Med två ord och ett fantastiskt kroppsspråk kan hon dessutom få mig att skratta hejdlöst, hon har både attityd och livsglädje.

Helt orädd kastar hon sig ut i alla möjliga diskussioner och sammanhang. Förvandlingen kan gå snabbt hos den hon talar med. Och den är lika fascinerande att följa varje gång. Nya personer visar ofta en ompysslande, lite medlidsam inställning den första stunden. Även om den är välmenad, så blir den ofrånkomligen kränkande. Men ganska snart trillar polletten ner; det här är en mycket kompetent och viljestark person. Och det verkliga mötet kan börja.

Men det krävs mod! Maria är nog egentligen inte helt orädd, men hon försöker ändå. Många gånger blir hon ledsen och besviken på sig själv när orden inte vill komma till henne. Men ändå kämpar hon vidare och hittar ständigt nya saker som måste upplevas eller avsmakas. Även om det aldrig blir som förut, innan stroken, blir en hel del också lättare med tiden tack vare träning och erfarenhet av att kommunicera på andra sätt än bara med ord. Även om det är väldigt skrämmande att tänka på hur det skulle vara att drabbas av afasi, så finns det en möjlighet att leva ett gott liv. Bara omgivningen ger mig en chans.

Karin Palm

Alla krönikor av Karin

VILL DU BLI KRÖNIKÖR?

Funkaportalen är öppen för fler krönikörer. Om du vill skriva - kontakta redaktionen.

Jag vill bli krönikör!

Funkaportalen drivs av Stiftelsen Funka   |  E-post: redaktionen@funkaportalen.se   |  Tel: 08-555 770 60   |    Kontakt   |   Om webbplatsen   |   Webbkarta