Telefonsamtal

Häromdagen hade jag ett intressant telefonsamtal med handläggare för bilstöd på Försäkringskassan. Jag hade nämligen skickat in ansökan för reparation av elektroniken på dotterns bilstol som slutat att fungera. Handläggaren undrade om hon fick ställa några frågor för att avgöra om vi hade rätt till ersättningen.

- Har er dotters handikapp blivit bättre? Måste hon fortfarande ha en speciell bilstol?

- Ja, du förstår att härom morgonen när vi satt vid frukostbordet och jag gned på Mellanmjölkspaketet och helt plötsligt hoppade det fram en liten grön ande ur förpackningen. Han sa att han skulle uppfylla min största önskan här i livet och vips så ställde sig dottern upp från rullstolen, tog några hambosteg över köksgolvet, virvlade in i badrummet, klädde sig själv och med raka, starka ben gränslade hon sin röda cykel och åkte till skolan.

Nej, så sa jag förstås inte. Jag förklarade behärskat och pedagogiskt för kvinnan i andra änden av luren att cp är en kronisk hjärnskada som dottern haft i 15 år och tveklöst även kommer att ha nästkommande 15 år.

Tänk, jag måste ha specifik utbildning för att utföra mitt arbete. Vad är det som gör att tjänstemän på Försäkringskassan inte behöver ha någon slags sjukvårdsutbildning? Eller har de det fast de inte låtsas om det? Vill de bara testa hur mycket tålamod vi föräldrar med funktionshindrade barn har?

Madeleine Larsson