Fjärrkontroller eller sladdar – det är frågan?

Det är lätt att anpassa ett hem som styrs med hjälp av fjärrkontroller så att även personer med rörelsehinder klarar sig lättare i sin hemmamiljö. Men vad händer med resten av familjen och alla assistenter när rullstolsmaffian äger rätten till alla fjärrkontroller? Är inte det att integrera för mycket? Jag kände helt plötsligt att mitt hem blivit tekniskt ojämlikt. Det är dags för en "designföralla-revolution".

Jag gillar allt som har med inredning och funktionellt boende att göra. Håller därför på att renovera och bygga om i ett rum, har fixat ett nytt bord, en massa bokhyllor och köpt en soffa, det blir finfint. Så här i slutfasen av mitt bygg- och inredningsprojekt är det dags att få ordning på belysningen så att det blir mysigt men även praktiskt användbart.

Allt är okej ända tills jag kommer på att jag inte kan tända spotlighten själv i hörnet. Vad gör man? Ber assistenterna om hjälp varje gång lampan ska tändas eller släckas? Eller ska jag använda den där fjärrstyrda boxen som jag sedan kan koppla till själva vägguttaget. Då kan jag tända och släcka lampan via min fjärrkontroll på rullstolen, otroligt smart med teknik som fungerar.

Men är det verkligen så smart? Vad gör jag om brorsan kommer på besök och han börjar famla efter strömbrytaren för att kunna tända lampan; 
– Eh uh, du brorsan, du får komma hit och hämta fjärrisen, som sitter här på rullen, ”jag” styr den med den hära knappdosan vettu!

Det verkar inte riktigt vettigt att andra ska behöva springa runt i lägenheten för att hämta en fjärrkontroll, bara för att kunna tända en lampa! Risken finns ju dessutom att brorsan eller någon annan tankspridd inklusive mig själv glömmer att sätta tillbaka fjärrkontrollen på rullstolen eller där den nu hör hemma. Har ju varit med om att hitta de fjärrkontroller jag använder på helt omöjliga ställen, ja dit mina armar inte alls når. Det är mycket irriterande, både för mig samt den som måste ”ställa allt till rätta” igen.

Det är inte heller rättvist att bara den som sitter i rullstol ska äga rätten att styra lamporna med en fjärrkontroll även om det är ganska smidigt. Alla andra ska väl kunna bestämma lika mycket som rullstolsmaffian, det ska vara lika enkelt att sköta belysningen för alla.

Ja, nu är det minsann dags att sträva efter teknisk jämlikhet på lika villkor. Så alla ni som uppfinner anpassningar för personer med olika rörelseförmåga, se till att ni tänker på att designa för alla. Ett bra exempel på detta är när man anpassar en bil så att den fungerar med handreglage. Då ser man till att bilen inte bara går att köra med händerna, den går alltså även att köra på traditionellt sätt.

Hur löste jag problemet med lampan? Ja, eftersom jag ännu så länge kan använda ena armen och handen att trycka på en strömbrytare så köpte jag tio meter elkabel, en strömbrytare och en kontakt och skruvade fast allt snyggt och prydligt med några kabelklämmor. Nu sitter strömbrytaren under bordet där alla når. Lösningen var enkel, inte så värst innovativ men det fungerar för alla på ett jämlikt sätt och nu behöver ingen leta efter bortsprungna fjärrkontroller längre. Revolutionen för enklare teknik har bara börjat, design för alla!

Stefan Pelc