Jag är en webbredaktör som älskar att läsa relationsromaner i min soffa.
Jag skriver om hur det är att vara syskon till en bror med funktionshinder. Mina känslor kretsar huvudsakligen kring ilska, engagemang och medkänsla.
Varför inte presentera Dressmans senaste vårkollektion – med tre, tufft klädda män med Downs syndrom? En naturlig kommentar från publiken skulle kunna bli: ”Schysst, jag gillade verkligen de snygga skjortorna, som matchade väl med de skräddade jeansen”.
Har du svårt att måla den bilden framför dig? Kanske är det för att personer med funktionshinder aldrig syns i reklamen. Främst är jag van att se unga och välstajlade tonåringar som poserar på affischer på stan.
Samtidigt har också andra grupper tagit plats på scenen. Invandrare dyker upp allt oftare på affischerna i tunnelbanan och tar plats som programledare. Överviktiga har sedan några år fått egna modeller och ett givet utrymme i modereportagen. Amelia Adamo har genom damtidningar – senast M magasin – lyft fram medelålders kvinnors intressen i debatten.
Men var tog människor med funktionshinder vägen? Föreställ dig en Gaultier-blus på en ung, välklädd kvinna, som gör entré på catwalken – i rullstol.
Själv har jag i många år undrat varför Estrella aldrig har anlitat min autistiske och utvecklingsstörde bror för att göra reklam för chips. ”Gott så det hörs” är en målande beskrivning av hans aptit på det goda i livet.
”Att synas är att finnas” – även för personer med funktionshinder. Som anhörig blir man varm inombords när någon ser ens nära och kära – med deras oförmågor. Personer med funktionshinder stärks av att jämnåriga – med handikapp – får plats i det offentliga rummet.
H&M, är ni först ut?
Ulrika Ehrensvärd
Funkaportalen är öppen för fler krönikörer. Om du vill skriva - kontakta redaktionen.
Jag vill bli krönikör!