Annorlunda syskonskap
En av de längsta relationerna du har i ditt liv är till ditt eller dina syskon. Syskonskapet rymmer många känslor.
Under barndomen kanske storasyster är din största idol, som du till varje pris försöker härma. Att bli precis som hon är din högsta önskan. Eller håller lillebror på att göra dig tokig, när han konstant retar dig, tar dina saker utan att först fråga och dessutom springer direkt till mamma och skvallrar. Kärlek, gemenskap, konkurrens, konflikter och svartsjuka mellan syskon ingår i alla familjer under uppväxtåren och kan fortsätta långt upp i vuxen ålder.
Inte som alla andra
Att få ett barn med funktionshinder orsakar förändringar som gör att hela familjen blir annorlunda. Även syskonrelationen blir annorlunda. Att vara syskon till en bror eller syster med funktionshinder innebär självklart mycket kärlek, gemenskap och glädje, men också en hel del oro, rädsla, svartsjuka, besvikelse och ilska. De känslor och villkor som ett syskon lever med kan ibland vara svåra att hantera. Det är svårt att ge några konkreta råd, för varje familj och dess medlemmar är unika och deras behov ser olika ut.
Det bortglömda syskonet
Ett syskon till ett funktionshindrat barn kan uppleva sig som bortglömt eller att de egna problemen inte är lika viktiga. Föräldrarna har i första hand fokus på det funktionshindrade barnet. Men som förälder är det också viktigt att ge akt på hur syskonen reagerar. Som syskon kan det ibland vara bra att få träffa andra syskon i liknande situationer.
Barn förstår
En fråga som många föräldrar ställer sig är hur mycket de ska blanda in syskonet. Vårt råd är ändå att göra alla i familjen delaktiga. Föräldrarna bör prata, berätta och förklara för syskonen. Ofta förstår barn mer än vad man tror. Barn har dessutom mycket väl utvecklade känselspröt och känner lätt av stämningar. De märker om mamma och pappa är ledsna och oroliga. Att då inte berätta i syfte att skydda barnet, kan istället leda till mycket oro och rädsla. Det är också viktigt att det finns andra, ett nätverk, runt omkring familjen som stöttar.
Barndomsåren formar vuxenlivet
Barndomen formar människan och betyder mycket för hur man blir som vuxen. Att ha vuxit upp med annorlunda syskon gör att man själv också blir annorlunda. Det finns positiva sidor med att vara syskon till en funktionshindrad. Många upplever att de i jämförelse med andra har lättare att känna empati för människor och blir mindre fördomsfulla. Andra berättar att de tycker att de blivit mer ödmjuka, mogna och ansvarstagande som människor. Under uppväxten har de fått kunskaper och ett livsperspektiv som andra jämnåriga saknar och det stärker självkänslan.
Platsen i syskonskaran
Att få ett syskon är en omtumlande upplevelse. Helt plötsligt måste man dela med sig av mamma och pappa till någon annan som också behöver dem. Om det nya syskonet har ett funktionshinder blir förändringen än mer dramatisk. Föräldrarna kanske har svårt att hantera sin sorg och sin oro. Mycket av deras tid går åt till sjukvårdskontakter, utredningar och att bara förstå innebörden av och lära sig om funktionshindret. Vardagsrutinerna blir omkullkastade och det är lätt att det äldre syskonet känner sig åsidosatt och ensam.
Om man istället är yngre än sitt funktionshindrade syskon, ingår han eller hon redan som en naturlig del av familjen. Att till exempel se när storebror krampar eller att storasyster sitter i rullstol upplevs inte som något konstigt. Det är ju helt enkelt så det är i min familj. Så småningom växer det yngre syskonet ikapp syskonet med funktionshinder och passerar dem kanske även utvecklingsmässigt.
Att bli stor när man är liten
Även små barn märker att mamma och pappa är stressade och ledsna och att deras tid inte räcker till. Barns sätt att hantera sin situation är olika. Många försöker bli den duktiga, som blir stor och klarar sig själv och hjälper till med syskonet så mycket som bara är möjligt. Barnet gör allt han eller hon kan för att underlätta för sina föräldrar, men samtidigt för att själv få bekräftelse och uppmärksamhet.
Känna skuld och frustration
Ju äldre man blir ju mer medveten blir man om sin omgivning. I vissa åldrar under uppväxten, speciellt under de känsliga tonåren, är det vanligt att man inte vill skilja sig från mängden utan vill vara som alla andra. Att då acceptera att ens familj är annorlunda kan vara svårt att hantera. Jämfört med många jämnåriga så lever man under andra villkor. Ilska mot föräldrarna, avundsjuka mot sitt funktionshindrade syskon, frustration över ett orättvist öde är känslor som kan bubbla inom barnet. Det är lätt att få skuldkänslor för vad man känner och tänker.