Om diskriminering, trakasserier och kränkningar

Den 1 januari 2009 kom det en ny lag mot diskriminering i skolan. Samtidigt tillsatte regeringen en diskrimineringsombudsman (förkortat DO), som har till uppgift att se till att diskrimineringslagen följs. Diskrimineringslagen är till för att motverka diskriminering och istället främja lika rättigheter och möjligheter för alla.

Diskriminering kan vara såväl fysiska som psykiska handlingar, till exempel när ett barn utesluts ur en grupp, får rykten spridda om sig på skolan eller internet, eller blir kallad nedsättande smeknamn.

Om ditt barn känner sig diskriminerad, trakasserad eller kränkt kan du som förälder anmäla skolan för diskriminering och kräva skadestånd, så kallad diskrimineringsersättning. Ersättningen kan vara en upprättelse för den kränkning som diskrimineringen innebär, men kan dessutom avskräcka den person eller de personer som du har anmält och därigenom motverka fortsatt diskriminering.

Skillnaden mellan diskriminering, trakasserier och kränkningar

Diskriminering är när en person, medvetet eller omedvetet, utsätter en viss grupp eller person för orättvis behandling. Diskriminering förutsätter ett maktövertag hos den som diskriminerar – alltså kan en lärare diskriminera en av sina elever, men inte tvärtom. En elev kan därmed inte heller diskriminera en annan elev, eftersom de är jämställda.

När det inte finns någon maktobalans mellan de som är inblandade, till exempel om båda eller samtliga är elever på skolan, så klassas handlingen istället som trakasserier. Exempel på trakasserier är att kalla någon för bög, hora, CP, mongo eller dampunge.

Diskrimineringar och trakasserier kan ske vid ett enstaka tillfälle eller flera upprepade tillfällen, och är alltid kopplade till en av sju diskrimineringsgrunder:

  1. Funktionsnedsättning
  2. Ålder
  3. Kön
  4. Könsöverskridande identitet eller uttryck
  5. Sexualitet
  6. Etnicitet
  7. Religion

När en händelse inte kan kopplas till någon av diskrimineringsgrunderna ovan så klassas det istället som en kränkning eller kränkande behandling. Kränkningar kan, precis som diskriminering och trakassering, ske både medvetet och omedvetet samt vid enstaka eller upprepade tillfällen. En kränkning är helt enkelt ett övergrepp, där en grupp eller en person kränker en annan persons värdighet. Personerna eller personen som utsätter någon annan för en kränkning behöver inte nödvändigtvis ha ont uppsåt eller mena något illa. Det räcker med att den som är utsatt känner ett obehag eller hot.

Det är viktigt att poängtera att det är personen som är utsatt som avgör vad som är en kränkning för just honom eller henne.

Vilka myndigheter kan du vända dig till?

Det finns särskilda myndigheter som tar hand om fall där barn som känner sig diskriminerade, trakasserade eller kränkta. De kan bland annat ta fram information om olika rättsfrågor, till exempel hur du kan begära skadestånd eller driva en skadeståndsprocess.

Kontakta följande myndigheter om du, ditt barn eller någon närstående upplever diskriminering, trakassering eller kränkning:

  • Diskrimineringsombudsmannen (förkortat DO) ansvarar för att skolan följer Diskrimineringslagen (2008:567).
  • Statens skolinspektion (även kallad Skolinspektionen) ansvarar för att skolan följer Skollagen (2010:800).
  • Barn- och elevombudet (förkortat BEO) arbetar tillsammans med diskrimineringsombudsmannen via Skolverket. BEO är en del av Statens skolinspektion.

Skolan undviker begreppet mobbning

Själva begreppet mobbning (förr även kallat mobbing) är på väg ut ur styrdokument och lagstiftning som rör skolan. Istället används begreppen diskriminering, trakassering samt kränkning eller kränkande behandling.

På 1970- och 80-talet innebar nämligen begreppet mobbning gruppvåld mot de barn som på något sätt var avvikande. Dessutom hade begreppet en tidsaspekt, det vill säga att våldet skulle pågå en längre tid. Enstaka handlingar klassades därmed inte som mobbning, hur allvarliga de än var.

Numer anser lagstiftarna att en orättvis behandling inte behöver upprepas för att vara ett lagbrott. Det räcker därmed med ett enda tillfälle för det ska gå att anmäla. Det är inte heller nödvändigt att det är en hel grupp som utsätter en enstaka individ, utan den som diskriminerar kan lika väl vara en person som agerar på egen hand mot en viss grupp eller en viss person. Självklart behöver den som är utsatt inte heller vara avvikande på något sätt, utan vem som helst kan drabbas.

Åter igen: Enligt lagstiftningen är det personen som är utsatt som avgör vad han eller hon upplever som en diskriminering, trakassering eller kränkning.

Sidan senast uppdaterad: 8 november 2013

Annonser: