Den blomstertid nu kommer

Min son har en CP-skada. Svårt med det motoriska och att tala. En hjärna som är outforskad och okänd. Vad händer där inne? Det är svårt att veta trots alla utredningar som har gjorts.

För en tid sedan var jag på en föreläsning med Dr. Janice Light som forskar på barn med kommunikationssvårigheter. Genom att tidigt gå in med insatser för att utveckla språket för barn i behov av talsyntes har hon lyckats få många barn att behärska förmågan att läsa och skriva. Barn som många i världen ser som omöjliga att lära sig läsa och skriva. Janice har lyckats i samtliga fall hon har genomfört, med barn där flera har större svårigheter än min son.

Barn utan talat språk avstannar i läs- och skrivutvecklingen

Min son har alltså inte lärt sig läsa och skriva från grunden utan har nu stagnerat i sin utveckling helt i linje med barn i liknande situation, de som inte har ett talat språk. Detta för att inga pedagogiska insatser gjort innan han började skolan och nu i skolan läggs heller inga resurser på att stödja honom det där lilla extra som skulle behövas. I Sveriges ögon är han fortfarande ett mysterium när det gäller hans potential.

Faktum är att han inte ens tillåts utvecklas utifrån sin potential inom sin alternativa kommunikation som i hans fall är Bliss. Det finns nämligen möjlighet att gå till en annan skola en dag i veckan då min son och hans resurs skulle kunna åka dit för utveckling av sin kommunikation med Bliss. Bliss är alltså en samling symboler som används inom Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK).

Detta kostar dock så mycket pengar, trots att det är två kommunala skolor som internfakturerar varandra, så det är bara inte möjligt inom ramen för den budget som finns.

Faderns frustration

Så då sitter min son där i andra klass igen. Nästa år, vem vet? Kanske är det andra klass återigen, eller ett samtal med skolan som säger att de inte längre kan möta hans behov.

Vetenskapen finns. Med relativt små insatser kan man förbereda barn innan skolåldern, så de redan kan läsa och skriva när de börjar och på så vis inte kommer så långt efter. Om det inte gjorts så finns vetenskapen att man med lite större insatser kan göra processen senare i livet med, barnet kommer med i matchen lite senare och kanske aldrig kommer ikapp till fullo men möjligheterna att utvecklas ökar stort.

En skola måste ofta öka sina medarbetares kompetens när de får ett barn med särskilda behov. För lärarutbildningen har inte lärt ut det och specialpedagogen har ett hum om saker men inte gedigen kunskap utifrån det jag förstått, för annars skulle där väl finnas en färdig plan för hur min son skulle bemötas?

Så varför envisas jag med att ha min son integrerat när det finns en skola som kan Bliss i vår närhet (i samma stad) ? Jo för att han bor här. De vänner han får i skolan bor i samma trakt där han bor. Den sociala integrationen finns. Han når inte kunskapsmålen i den takt hans potential skulle kunna, men människor säger “hej” till honom när de möter honom.

Jon Klarström

Annonser: