Har vi nu ett pris på en mänsklig rättighet?

Att uttala sig runt människor med funktionsnedsättningar som viljelösa kollin som ska göra vad som bestäms åt dem enligt budgetuträkningar verkar dugga allt tätare. Vad är nästa steg? Att sätta upp affischer med hur mycket en person med funktionsnedsättning kostar i snitt som politisk propaganda i valet 2014?

Att mänskliga rättigheter finns verkar inte bekomma Gunnar Wetterberg. Att Sverige ratificerat konventionen för rättigheter för människor med funktionsnedsättning verkar också passera som en stormvind förbi hans huvud. Så vad är anledningen till hans ledarartikel i Expressen?

Klimat av olika art

Känner han på samhällets klimat och provocerar fram något? Man kan ju nästan undra vad skälet till dylik skrift är. Är det för att börja kartlägga människor som högljutt protesterar? I så fall. HÄR ÄR JAG!

Men om vi tittar på världen i stort för ett litet tag. Tiderna går sämre och länder hotas av konkurs. Vädret, oavsett påverkat av människan eller ej, ökar kostnader, humanitära katastrofer, hotar mycket av den globala tillgången på mat. Priser går upp, pengar saknas och då börjar världen leta efter syndabockar. I spåret av kollektivt hat mot vissa grupper av människor, föds grogrunden för ideologier som är allt annat än baserade på respekt för sina medmänniskor.

När tiderna är dåliga. Vem har då tid att uppmärksamma eller ens bry sig om människor i utsatta situationer? Vem har ork och möjlighet att se dem som enskilda individer, som människor med drömmar och en framtid? Som människor med rättigheter?

Finns det goda institutioner i ett land som styrs av budgetramar?

Har ni sett filmen Fjärilen i glaskupan? Den handlar om en man som får en stroke som slår på hela den fysiska varelsen. Han får något som kallas för locked-in-syndrome. Med full kognitiv förmåga och ett endaste fungerande ögonlock lyckas han lära sig att kommunicera, motvilligt, och till slut skriva en bok. Inne i huvudet fullt fungerande, beroende av allt och allas hjälp på utsidan.

Jag tänker så här. Om Gunnar skulle ha oturen att drabbas av något dylikt. Om han råkar bo i det samhälle han själv förespråkar som humant så kommer han skiljas från hem och familj. Han kommer sitta med sitt endaste fungerande ögonlock och blinka fram

  • Jag vill träffa min familj
  • Jag vill skriva för tidningar
  • Jag vill bli respekterad för den människa jag är
  • Jag kan saker, jag är kompetent

Men ingen kommer lyssna utan han kommer sitta på ett värdigt LSS-boende med personal som bränner ut sig på grund av underbemanning och ständigt ersätts av nya. Ingen kommer vara där länge nog för att sätta sig in i Gunnar Wetterbergs sätt att kommunicera. Ingen kommer bry sig om när han sitter där som ett kolli, ensam och bortglömd. Och en del människor skulle kalla det poetisk rättvisa.

Kanske är Gunnar Wetterberg en fantastisk människa och jättetrevlig. Men hans första intryck på mig är inte sådär jättebra. Och när man ser helheten med detta uttalande som ett av många i strid ström med liknande innehåll, så anar man att vi inte är långt ifrån där vi kom ifrån.

Fritt översatt bildtext: 60000 riksmark är vad den här personen med medfödda defekter kostar samhället under sin livstid. Samhällsmedborgare, det är dina pengar också.

Jon Klarström

Annonser: