Mer särlösningar åt folket!

Nöden är alla uppfinningars moder och särlösningar är dess bastardunge. Men trots alla påtryckningar och upplysningar att det lönar sig att tänka inkluderande från början så är det trögt. Och istället för att äntligen börja ta till sig av att det är billigare att göra rätt från början har det skiftat till att se kostnader i allt. Undantag i bygglagen gällande tillgänglighet av studentbostäder är ju en sådan sak som är på tapeten nu.

Göteborg som titulerar sig som en ”stad för alla” har ju nyligen lyckats hålla öppet hus för alla utom människor i rullstol. Unga rörelsehindrade har skrivit om detta, se länk i slutet av texten.

Låt deras nöd vara vår uppfinningars moder genom att låta bastardungen särlösningar löpa amok. Särlösningarna kommer vara dyrt. Kostnader skapar nöd som tvingar fram en lösning på detta.

Ett exempel

Gör färdtjänst till en riktigt värdig särlösning. Man får fritt antal resor och lokaltrafikens månadskort fungerar som betalning. Man åker från önskad plats dit man vill, när man vill. Precis som taxi. Inga samåkningar och sightseeingturer om man inte så önskar. Man får ta med ressällskap som åker på sina egna månadskort precis som om man skulle tagit bussen tillsammans, och inga begränsningar på hur många kompisar man får ha.

När särlösningen blir fullvärdig och valfri så som det anstår en fri människa kommer det kosta skjortan för samhället. Det kanske rentav går nöd på samhället i alla pengar de lägger ut, för det ska ju inte på något sätt bara gälla färdtjänsten utan alla aspekter av särlösningar. Konsulter som bär upp rullstolar där det saknas hiss. Ja ni kan nog finna hur mycket fördyrande åtgärder som helst som skulle höja livskvaliteten för många människor.

Men för att återgå till färdtjänstexemplet. Kostnaden som uppstår i och med de fullvärdiga särlösningarna kommer många ekonomer att höja sina varnande fingrar upp i luften. Och här borde ett mirakel ske. Kan det vara så att om alla kan åka med lokaltrafiken så skulle det minska kostnaderna? Med tillgängliga fordon, hållplatser och miljöer skulle människor med funktionsnedsättningar kunna resa på lika villkor.

Tills den där vackra dagen

Så länge personer får hoppa över bussturer på grund av den enda platsen avsedd för rullstol är upptagen av barnvagn eller möbler från IKEA är det inte på lika villkor. Så länge platsen för rullstol anvisas på samma ställe dit alla djur, cyklar och enorma paket anvisas, är personer i rullstol likställda med resgods. Kanske kan inte alla platser på ett tåg göras till rullstolsplatser, men nog kan det göras bättre och mer genomtänkt än nu. Att vänta och hoppas att allt blir bra av sig själv är nog inget vi ska göra i alla fall.

En bild säger mer än 1000 ord, men jag säger några ord ändå. I den tillgängliga entrén på tåget så använder de en ramp för sin fikavagn. Och nog borde även människor i rullstol vara lika mycket värda som fika.

Jon Klarström

Annonser: