Nu är det personligt!

Jag har alltid sett mig som en öppen människa som haft bra koll och förståelse för andra människors situation. Men efter den dagen min son föddes har jag kommit till en ny insikt varje dag. Även om jag främst tänker på fysisk tillgänglighet, vård och samhällsfunktioner så håller jag ett öga öppet för att även se andras hinder. Synskadade, hörselskadade, kognitiva nedsättningar, allergiker och så vidare. Jag jobbar aktivt med att anamma ett inkluderande tänk, även om jag inte lyckas till 100 % alla gånger. Jag har svårt att fokusera på en sak i taget vilket ses som en brist många gånger, men när det gäller detta är det nog snarare en kvalitet att inte kunna utestänga helheten.

Jag misstänker att det är för andra som det är för mig. Först när något blivit personligt utmanas man att ändra sina tankebanor. Det kan ske genom egen olycka eller sjukdom såväl som någon närståendes dito när det gäller funktionshinderperspektivet.

Genom insikter uppstår nya tankar

En tanke som slagit mig många gånger är att det inte serietillverkas en bil som är utvecklad med anpassning för funktionsnedsatta människor. Vi har i Sverige inte ens en standardiserad taxibil så som i London som borgar för en tillgänglig bil för resenärerna utan här i Sverige bygger vi om bilar till höger och vänster med särlösningar. Argument har uttryckts om att bilar heller inte tänkt på i och urstigning ens för äldre människor som ofta har en relativt nedsatt rörlighet. På det hela taget är en bil likadan som den alltid har varit.

Funktionshinderrörelsen har alltid framfört önskemål gällande allt som rör livet. Det avfärdas allt som oftast eller genomförs motsträvigt och inte alltid i linje med önskemålet. Är alltså enda utvägen för att få till ett genomgående inkluderande tänk i samhället att människor i beslutssituation själva drabbas/upplyses för att komma till insikt?

Se möjligheterna

Nyligen fick Volvos VD Stefan Jacoby en stroke och han är sjukskriven från sitt jobb för närvarande. Och frågan jag ställer mig är. Måste man hoppas på att Stefan Jacoby inte blir helt återställd? Att han får en permanent rörelsenedsättning men bibehåller sin kognitiva förmåga att leda Volvo som företag. Att han själv märker när han ska stiga i sin firmabil att det är svårt att ta sig i och ur bilen. Att han genom insikten kanske får en snilleblixt att utveckla en bilmodell som riktar sig till människor med rörelsesvårigheter. Och genom den utvecklingsgruppen som tillsätts så upptäcker de alla de behov som finns för transporter. Att hans stroke blir hans insikt, inte om sin egen dödlighet, utan behovet som faktiskt finns på marknaden.

Så olycka och sjukdom må vara personliga tragedier. Men jag är positiv och ser möjligheter i allt.

Jon Klarström

Annonser: