Utopi

Statskontoret slänger sig med en siffra på 3 biljoner kronor för total tillgänglighet i Sverige idag. Det är dubbla summan av Sveriges totala skatteintäkter för ett år på ett ungefär. Siffran är kanske inte förankrad i verkligheten riktigt men det är experter som angav den så tillåt mig spekulera. Utöver detta har vi ju vårdkostnader, kostnader för den personliga assistansen och produktionsbortfall av olika anledningar. En stor hög med pengar med andra ord.

Köp en ö

För en bråkdel av dessa pengar så kan Sverige köpa en ö i en varmare del av världen, om vi inte har kvar någon koloni någonstans som går att använda. På denna ö bygger man från grunden ett samhälle där man utgår från behoven. Redan innan första spadtaget har man listat ut vad som krävs för de med kognitiva nedsättningar, synnedsättningar, hörselnedsättningar och rörelsenedsättningar. Eventuellt behövs en andra ö vid sidan av för elallergiker. En diagnosgrupp som oavsett vad vetenskapen anser, faktiskt lider av sin allergi och bara ses som en jävla börda i samhället.

Till den här ön tar man alla som ses som en belastning gällande kostsamma funktionsnedsättningar. Och jag gissar de långtidssjukskrivna också är intressant att få iväg, både de som har sjukersättning såväl som de som åkt ur systemet och ligger socialkontoren till belastning.

Iväg med det belastande folket…

Alltså har vi ett gäng människor som inte platsar i Sverige. Cirka 1,3 miljoner i Sverige har en funktionsnedsättning. Cirka 80,000 är anställda som personliga assistenter och det finns många anhöriga i omgivningen som gör massor för sina nära och kära med funktionsnedsättning som kanske jobbar i mindre omfattning än de annars skulle.

Så iväg till denna ö, som då måste vara rätt stor, skeppar vi ungefär 2 miljoner människor. På denna ö skapar man arbetstillfällen, dels inom vård och produktutveckling av produkter som är från grunden till för så många som möjligt. Det kommer vara ypperligt att samla världens behandlande expertis på denna ö, underlaget ger en unik möjlighet att bedriva forskning och behandling. Också kan man erbjuda behandling och träning som semesterpaket, för alla andra länder har ju också människor med behov.

Blotta mängden rullstolar som måste inhandlas borgar nästan för att själva produktionen kommer flytta till denna ö. Alla möjligheter för denna ö och dess medborgare är inte svårt att räkna på. Ju tyngre vårdbehov, desto fler arbetstillfällen. Och handikapptoalett, ja det kommer vara en vanlig toalett för alla toaletter kommer byggas som tillgängliga. Ni fattar, bortsett från att värdigheten i deportation saknas så är det ett paradis. Framför allt eftersom även anhöriga får följa med.

För forskningen kommer ön bli extra intressant, aldrig har underlaget varit så samlat och så stort. Lite som genetiker älskar att forska på Island med sin isolerade miljö och tydliga släktband.

Sverige då?

I detta land som är för kallt en stor del av året. För otillgänglig hela året och nu utan alla kostsamma människor. De är ju nu 7 miljoner felfria människor som slipper bygga tillgängligt och kan trängas på de minsta av bostadsytor. De kommer inte längre kunna skylla sin ineffektivitet på människor med funktionsnedsättning. Gissningsvis kommer de sakna moms, skatt och julklappsinhandlingen från de 2 miljoner som drog sin kos.

Förutom att försäkringskassan kan banta ner sin personal rejält och istället syssla med något produktivt så kommer ju fler att beröras av minskande kundunderlag. Fast den stora förlusten Sverige kommer råka ut för är dränering av en hel del kompetens. Svårt att gissa hur mycket, men jag är övertygad om att Sverige kommer sakna allt det som människor med funktionsnedsättning faktiskt bidrar med.

Detta är ju inte en realistisk tanke även om det kunde vara trevligt med en ö i Karibien. Dock tror jag att man med liknande exempel kan illustrera vad faktiskt Sverige skulle förlora. Retoriken idag är ju tydlig med att personlig assistans är en kostnad för samhället utan att ta hänsyn till vad det möjliggör för individen. Assistansen kan vara skillnaden mellan att sitta passiv och kunna jobba för att både bidra till samhället såväl som stimulans. Fast jag finner det märkligt att de som jobbar som personliga assistenter aldrig benämns som människor i sysselsättning som betalar skatt. Att diska på restaurang är tydligen ett riktigt jobb medan personlig assistent är något som är onödigt. Och aldrig benämner man människor med funktionsnedsättning som människor som besitter kompetens som är viktig för Sverige inför framtiden.

Jon Klarström

Annonser: