Det är dyrt att springa runt med sin ADHD-hjärna

Idag tror jag mig veta orsaken till varför jag hela tiden råkar ut för alla extra kostnader. (Andra tycks inte göra det). Ett tag trodde jag att det var någon högre makt som jävlades med mig. Människor i samhället kan på grund av mitt problem uppfatta mig som en mycket nonchalant och slarvig kvinna.

Hur kul är det egentligen att betala cirka 750: - för något som du inte har lyckats genomföra, men som du ändå är i ett stort behov av att göra? Jag blir så arg och besviken på mig själv.

Efter ett litet tag gräver jag ner ilskan i mitt inre, men sedan kommer brevet som innehåller redskapen för att kunna gräva fram mina starka känslor på nytt. Brevet innehåller då räkningen för den bort glömda tandläkartiden. Min icke lagade tand (som redan är betald) skriker högt och kräver ”jag vill ha min behandling nu”. Jag blir ledsen och min man Mathias ser pengar som bränns på ingenting.

Innan ni blir förvirrade ska jag berätta vad mina meningar vill förmedla. Problemet började redan i grundskolan när jag skulle låna hem böcker. Böckerna återlämnades inte i tid och ibland kunde jag till och med gå omkring med boken utanför biblioteket, men ändå inte komma ihåg att lämna tillbaka den. Det hela kunde sluta med att mina föräldrar fick betala förseningsavgifter eller så fick de köpa loss boken.

Lärarna skällde och när jag skulle förklara orsaken så uppfattades jag bara som en slarvig flicka, vars mun sprutade ut dåliga bortförklaringar. Jag kände mig så dum och förvirrad över min kostsamma glömska.

Jag minns en gång då min klassföreståndare fick nog och ville markera genom hot:

- Tar du inte med dig boken i morgon, så får du inte ta hem ditt terminsbetyg. Naturligtvis fick jag skamsen åka hem i mina fina färgglada skolavslutningskläder som jag matchat med en egentillverkad något spretig syrénkrans, utan mitt betyg. Och jag ville verkligen ta med det hem.

Om jag tar ut pengar från en bankomat, så har även de förmågan att försvinna. Inte för att jag köper något, utan de är plötsligt bara borta. Inombords vet jag mycket väl vad som går snett; Jag stoppade aldrig in dem i plånboken. De kan ha hamnat rakt ner i min stora och röriga väska.

Varför lär jag mig aldrig? Varför kan jag inte ha ett inre programmerat ”Mantra” som sätts igång när jag ska hämta ut mina pengar. Mantrat lyder: Stoppa dem direkt i plånboken. Stoppa dem direkt i plånboken. Stoppa dem direkt i plånboken.

För visst är det så, att saker i livet inte alltid försvinner eller glöms bort utan en logisk förklaring. I detta pengafall så är jag Petra den slarviga, den enda logiska och sanna förklaringen.

Som ni märker så är jag väl medveten om mina problem och den vetskapen gör det hela ännu jobbigare. För nu kanske ni frågar er själva. Varför lär hon sig inte då av sina misstag?  Ja, varför gör jag inte det. Jag försöker förebygga med olika hjälpmedel och strategier. Lösningen på dessa problem är för mig en enda stor gåta. Gåtan lyder: Lyckas= logik+ kunskap+ hjälpmedel+ strategier. Mitt svar blir $$$$$$$ Är det någon som kan lösa min gåta?

Petra Matha

Annonser: