Får alla säga sin sak?

Även om det säkerligen sker brott mot de grundläggande rättigheterna för människor som redan har tydliga rättigheter, så tror jag inte det kommer i närheten av hur människor som är beroende av AKK systematiskt diskrimineras. AKK står för Alternativ och Kompletterande Kommunikation och är ett samlingsbegrepp för flera olika sätt att kommunicera utanför de ”normala” ramarna. Bland annat finns ett symbolspråk som heter Bliss som jag kommer benämna vidare, men det finns både olika symbolspråk och andra olika metoder som ryms inom AKK.

Barn utestängs från sin potentiella utveckling

Barns utveckling är en komplex historia som beror lika mycket på att man utsätter barnet för rätt saker såväl som låter bli att utsätta barnet för fel saker. Språk är en del i denna process utöver känslomässig, social och fysisk utveckling. Och saknas någon del i detta så påverkas utvecklingen som helhet.

Barn med fysiska nedsättningar berövas direkt mycket av sin potential då de flesta hjälpmedel för förflyttning och liknande kommer in ganska sent i bilden. Tänk när barn som följer den normala utvecklingskurvan börjar kravla runt, förmågan att självständigt förflytta sig har en stor del i barns utveckling. Även den språkliga. Och barn som inte kan förflytta sig själva får heller inte hjälp i så stor utsträckning som krävs i tidig ålder. Därmed uppstår en kognitiv utvecklingsförsening. Alltså att förmågan till utveckling finns, men omständigheterna för att utveckling ska ske finns inte tillgängliga.

Moment 22

Barn laborerar med ljudkombinationer, ord i kontext och hur vissa ord verkar påverka omgivningen. Ihop med den övriga utvecklingen förfinas och trimmas kommunikationssystemet in under många år. Och allt beror av alla delar.

När det gäller den språkliga utvecklingen så har ni väl aldrig sett ett barn som inte säger något alls och sen helt plötsligt pratar perfekt rikssvenska?

För barn med utvecklingsförsening som är extra beroende av kompenserande insatser för språkutvecklingen har man dock andra förväntningar på. Logopeden kan till och med aktivt motarbeta insatser med hänvisning till att barnet inte är moget. Inte har uppnått tillräcklig kognitiv nivå. Alltså nekas barn hjälpmedel som inte är begränsat till en eller ett par knappar med ljud och man väntar på att kunskap hos barnet ska uppstå ur tomma intet en vacker dag.

Alltså förvägras barn aktivt möjligheten att laborera och experimentera med sin kommunikation. Orsakerna till det hela kan förutom en logoped på tvären, vara kostnadsansvariga som inte finner det motiverat att tillhandahålla talsyntes och liknande apparatur som kan ljuda åt barnet. Utöver detta är flera symbolspråk och belagda med licensavgifter. Tekniken är oftast dyr då det är särlösningsteknik, som i många fall är helt onödig då det finns tillräckliga produkter på den reguljära marknaden. De finns bara inte i sortiment som hjälpmedel.

Skolan är vägen till kunskap för vissa

Systemen som utestänger bara fortsätter med barnet upp i åldern. Ingen AKK räknas varken som modersmål eller hemspråk. Vissa rättigheter runt AKK finns inom särskolan, men om nu barnet trots alla tidigare systematiska hinder ändå tillskansat sig kognitiv förmåga att delta i det vanliga skolsystemet så handlar det mer om ekonomi än om faktiska rättigheter. Bliss till exempel är ett fullvärdigt språk med struktur och grammatik. Ett symbolsystem som är genomarbetat och helt i linje med ett fullvärdigt språk. Men där ses en tvådagarsutbildning för pedagogerna som tillräcklig för att täcka behovet av att kunna lära ut språket tillräckligt. Då barn som blissar inte har någon språklig rättighet finns heller inga pengar för skolan att få som kompensation. Alltså är det inte ens säkert att pedagogerna får en tvådagarskurs. Utan det kan vara så illa att enda sättet att någon ska bry sig är att läraren är en eldsjäl som lär sig om AKK på sin fritid.

Det finns ett fåtal skolor som är duktiga på AKK, så först gäller det att bo på rätt ställe. Sen är ju frågan vad som hindrar ett barn mest i förlängningen. Att de inte får den bästa kommunikationsutbildningen eller att de kanske missar att gå i en skola i närområdet. För åker man till en specialskola bor ofta barnet lite varstans i en stad som går där, och baksidan är att barnet istället missar förankring i sin egen stadsdel eller by samt har lång resväg till sina kompisar.

Slutet gott allting gott?

Jag tror personligen att om man sätter barnet på specialskola de första åren så kanske kommunikationen blir klockren men att steget över till vanlig skola efter det blir en svårare process. Utan att man istället etablerar social förankring först och sen byter till specialskola för att komma ikapp med språkutvecklingen. Det är faktiskt så jag har valt att göra med min egen son. Alla val man gör är kompromisser.

Personligen blir jag oerhört frustrerad. Min son går på en kommunal skola. Det finns en annan kommunal skola som är superbra runt språklig utbildning och kan bliss jättebra. Vad som skulle vara optimalt hade varit att min son kanske skulle gått blissklassen en dag i veckan på specialskolan. För utöver den rena språkutbildningen för min son skulle också en av hans stödresurser från hans ordinarie skola följa med och säkerligen snappa upp ett och annat i processen.

Kommunala skolor i samma stad internfakturerar varandra dock. Istället för att tillsammans erbjuda ett kompromisslöst alternativt för eleven så handlar det om enskilda resultatenheters budgetutrymme. Och utrymme finns det inte gott om i kommunala skolors budgetar. Alltså gör kostnaden att en skola ofta väljer att försöka lösa språkutbildningen för barnet på egen hand, och det får de göra då AKK inte är en språklig rättighet för eleven.

Jon Klarström

Annonser: