Vad säger du?

Handikapparkering. Där används fortfarande ordet handikapp, samma gäller handikapptoalett. Att säga parkering för personer med funktionsnedsättning är för långt. Funktionsnedsättningsparkering är också något som kommer ta minst tusen år innan folk accepterar att säga, inklusive mig själv för det är en ordkonstruktion bortom krångligt.

Med tanke på hur många som fulparkerar på handikapparkeringar eller föredrar att gå på handikapptoaletten fast de är fullständigt utan nedsättning i sin funktion kan ju inte betyda annat än att det är fantastiska toaletter och parkeringar.

Tänk om du kunde tänka om

Hela tiden så ska det påpekas hur allt runt människor med funktionsnedsättning är särlösningar. Fast andra uppskattar ju dessa särlösningar också. Vore det då inte rimligt att helt enkelt kalla det för toalett och parkering. Men hur särskiljer man då dessa från de andra som inte är handikappsaker?

Kalla dem vid dess rätta namn. Begränsad parkering, begränsad toalett, begränsad entré och så vidare. “Vi har en toalett och tre begränsade toaletter”, då vet man. Och frågar man om man det finns en toalett att gå på så behöver ingen misstolka vilken typ av toalett man vill gå på. Istället är det upp till människor som gillar små skåp att kissa i att fråga efter en begränsad toalett.

Bygga rätt

Genom att förändra språket på detta sätt så blir det alltså krångligare att hantera ett husbygge till exempel. För säger du toalett, då är det en toalett. Alltså måste man aktivt påpeka att man vill ha en begränsad toalett. Och vem vill ha något begränsat när man kan ha det bättre?

Inga förvirringar av något. SJ köper tåg och måste då aktivt beställa begränsade entréer, en säljare i andra ändan kommer givetvis undra varför man snålar in och vill ha halvdana ting.

Språket leder synsättet

Så länge språket hela tiden understryker att det är särlösningar som måste till så kommer det att pekas ut som något extra, som är dyrt och onödigt. Bara titta på studentboendedebatten där ansökan efter ansökan om dispens för att slippa följa bygglagarna kommer in. Är det inte självklart i språket kommer det aldrig vara självklart i sinnet. Aldrig har väl någon gått in och beställt en bil och bett att få en bil utan baklucka för att det är onödigt dyrt? Sällan har väl människor bett affären plocka ur två korvar ur paketet för att de inte ska äta så många som tio?

Det är just det. Börjar man resonera runt allt annat så som man resonerar om tillgängligheten blir det hela lätt absurt. Undrar om man inte kan kalla oförmågan att tänka på alla i samhället som begränsad tankeförmåga. Det är en sorts kognitiv nedsättning. Frågan är vilken särlösning vi ska ha för att kompensera den nedsättningen? Vilken särlösning?

Jon Klarström

Annonser: