Försommarutflykt

- Du ska inte tro det blir sooooooommar ifall inte nån sätter fart…….. Från baksätet i bilen skrålar sången i tonarter som troligen inte finns nedskrivna på något existerande notblad. Ungdomarna är förväntansfulla och i pausen mellan CD-skivans sånger hörs deras bubblande fniss.

Det är i mitten av maj, himlen är regntung och grå och sommarvärmen har ännu inte fått övertaget. Bilen är till brädden fylld med rullstolar, kaffetermos, förpackningar med äppel-MER och ostmackor med gurkskivor. Funkiskören ska premieras för sitt skönsjungande arbete under vårterminen och vad kan passa bättre än en utflykt?

Tre timmar senare, efter ett kortare stopp i den småländska skogen för att äta svettiga mackor och ljummen juice, parkerar vi utanför ingången till Astrid Lingrens Värld i Vimmerby. Vi möts av strålande solsken och 15 graders efterlängtad försommarvärme. Jackorna får ligga kvar i baksätet och med skutt i benen och fart på rullehjulen äntrar gruppen entrégrinden för en heldag hos Emil, Madicken och de andra älskade figurerna.

Min erfarenhet är att det finns en mycket speciell relation mellan många i denna grupp av ungdomar/vuxna och nationalhelgonet, allas vår Sagotant. Sångerna och berättelserna tycks på något mystiskt sätt insydda i sömmarna hos dem. Det saknar betydelse att språket hos ungdomarna ibland kan anses torftigt och verbalt otydligt, nog kan de minsann vartenda ord i visorna, replikerna och textens grammatiska krumelurer. Även om ungdomarnas minne, inlärning och förmåga att uttrycka sig haltar så minsann har de råkoll på figurernas namn, inbördes relationer och händelseförlopp.

Jag önskar att någon nyfiken forskare skulle ta sig an frågan vad det är i dessa texter som så positivt triggar våra funkisungdomar? En medresande mamma uttryckte sig att "Astrid Lindgrens sagor är för våra ungdomar lika stort som schlager för bögar". Visst, en generaliserande fördom som ärligen fick mig att skratta hjärtligt men nog ligger det ett uns av sanning i påståendet.

Madeleine Larsson

Annonser: