Vem hjälper vem?

Dom flesta människor är ju hjälpsamma. Och dom flesta behöver ju hjälp då och då. Eftersom jag behöver hjälp ganska ofta har jag funderat lite över det här. Till exempel så är det ju mycket roligare att hjälpa någon om man har publik. Så är det i alla för mej.

Jag var på väg hem från Hökarängen. Nedanför trappan i tunnelbanan stod en tjej med barnvagn och svor. Hissen var sönder. Folk sprang bara förbi henne.

”Behöver du hjälp?” frågade jag. Det gjorde hon ju, men hon tvekade ändå. Rollerna var lite fel. Det är ju jag som ska behöva hjälp...
”Ja, tack” sa hon till sist.

Jag parkerade min ledarhund på avsatsen och sen bar vi upp hennes barnvagn. Jag gick baklänges. Och då under den lilla tid det tog att komma upp för trappan, dök det upp tre människor som ville hjälpa. Jag måste erkänna att jag njöt av den lilla scen som blev.

För en del är det så med att betala skatt också. Jag hörde en av radions utrikeskorrespondenter som berättade att där han jobbade var det så att en viss del av ”skatten” fick man bestämma själv över. Han sa att det var jättekul att åka förbi barncancersjukhuset som han ger pengar till och tänka: ”Titta, nu kan dom måla om för att jag har hjälpt till här.” Så tänkte han inte här i Sverige när han betalade skatt sa han och jag kan hålla med.

I rusningstrafiken, på tunnelbanan, där folk knuffas, trampar på min ledarhund och är allmänt otrevliga, inte tänker jag då på att det är bland annat tack vare dem som jag över huvud taget kan ha min hund. Eller att dom har hjälpt till så att jag kan få min kurslitteratur på universitetet på punktskrift. Eller att det delvis är deras förtjänst att jag kan använda en dator. Det gör nog inte dom heller. Skulle det bli någon skillnad om vi gjorde det?

Sofia Thoresdotter

Annonser: